Osynliga känslor
Det handlar om känslor.
Känslor i mig, inte hur andra gör eller inte gör,
Ingen gör mig illa.
Många bryr sig om mig.
Det är rörigt i mitt huvud och det beror på så mycket.
Att jag inte sovit särskilt bra på några nätter är ju den första anledningen.
Anledningen till det är medicinerna som jag behövat för att få någon ordning på min astma.
Där är anledning två och tre.
Jag tar åt mig av skitsaker och grämer mig för saker jag inte gjort eller borde ha gjort eller saker som jag rent utav har gjort.
Jag brukar ju alltid analysera alternativen innan jag gör/inte gör vissa saker men på senaste tiden har jag känt mig ganska safe så jag har väl inte riskbedömt allting in i minsta detalj.
Det jag känner nu är kanske bara tillfälligheter men ändå börjar jag direkt att analysera vart ifrån det kommer.
Om jag hade kunnat undvika den här astmasvängen, vilken jag ger skulden för mitt oroliga inre.
Saker som händer andra, saker som andra säger påverkar mig mycket mer än jag vill.
Jag vill inte påverkas av någon alls, jag vill vara min egen som skiter i vad andra tycker.
Men när det blir så här så sårar småsaker mig.
Jag blir uppe i varv så sömnen blir lidande.
Om jag hade kunnat använda den här tiden till nåt vettigt så som att skriva klart lite inlämningsuppgifter så att plugget skulle gå lite lättare några veckor.
Men NEJ jag är inte särskilt skärpt i de här situationerna, måste intala mig själv att det beror på sömnbristen och den sjukdom jag just nu faktiskt har och att man blir slö av mediciner.
Annars kommer jag att lägga ner hela skolan för jag känner mig dum dum dum dum dum, riktigt jävla pantad!
Lite suddig i kanterna är milt sagt!
Varför kasta bort några fridagar med att vara kass??!
Inte för att jag hade kunnat jobba särskilt bra men hellre det än att kasta bort en massa tid på att vara luddig i kanterna.
Jag längtar efter min syrra, skulle kunna slänga ihop en väska å dra nu på studs men se det går inte för Fredrik jobbar så jag behöver faktiskt ta hand om mina barn.
Lite synd att man inte kan bli ledig när det skulle passa att göra nåt annat.
Det känns bra att jag fått en dag med mina barn idag också för det är ju inte så ofta nu för tiden.
Jag har fått en hel del gjort också, sånt osm jag bara måste få göra för att känna att jag har åstadkommit nånting i alla fall.
Ingen idé att blogga heller, jag måste vara en av de mest patetiska människorna på jorden just nu.
Sitta här å gnälla när det finns folk med "riktiga" problem ute i världen....
Va fan vet du om livet!
Du som sover mer än tre timmar per natt, är ledig ett par dagar i veckan och äter lagad mat ett par gånger om dagen....va fan har du att klaga på??!
Har man inte sträck-kört 80 mil utan piss-paus då vet man inte mycket om livet, det ska ni har jävligt klart för er...
I mitt liv är det jag som har huvudrollen.
I mitt liv är det jag som bestämmer vad jag klarar av.
I mitt liv är det jag som sätter målen och bestämmer vilken väg jag ska ta.
Ingen ska nånsin komma och tala om för mig att jag inte duger bara för att någon annan har presterat bättre. Alla jobbar på efter sina förutsättningar och nånting som är bra för en människa är det inte för en annan.
Kul om det funkar för dig men det gör det inte för mig.
Jag vägrar bli en statist i mitt eget liv men framför allt så vägrar jag bli en dramaqueen.
Tack till alla er som hjälper mig hålla balansen, många av er vet nog inte ens om att ni gör det men ni gör det ändå...Sen finns det dem som skapar kraftig obalans också utan att veta om det...jag ska bara lära mig att undvika dessa klantarslen lite bättre så är nog min balans snart i sin ordning igen.
Ska försöka sova
CIAO!
Kluvet
Vi har haft såna underbara helger i sommar.
Vädret har ju varierat men nu sista helgerna så har ju även det klaffat.
Imorron börjar mina skolkurser igen. Det är ju något jag så gärna vill men nu känner jag pressen. Jag vet att jag kan klara det menj ag vet ju också vilket sjuhelsikes jobb det kommer bli.
Jag behöver jobba för att få ihop pengar så det blir ju till att multitaska. egentligen inga problem det heller men jag är såå rädd för att försaka familjen. Låta Fredrik göra mer än han orkar med, inte hinna göra saker med familjen som jag faktiskt vill.
Den här helgen har runnit iväg med en hel dag med bad och solsken och en dag på resande fot på flyguppvisning och mys.
Verkligen jättehärligt men nu vet jag ju att nästa helg KAN jag inte göra det för då MÅSTE jag läsa.
Jag hatar måsten, vem gör inte det?!
Jag är väl inte särskilt van vid att göra såna här själviska val heller. Det är ju JAG som vill bli nånting osv men samtidigt så tänker jag ju på att alla tjänar på att jag får ett jobb där jag tjänar lite bättre och gör något som jag vill göra.
Det är ju en investering för framtiden men ändå är jag så rädd, för vad är väl pengarna och utbildningen värd om jag har försakat Fredrik och barnen på vägen?
Ingenting är ju värt om jag inte skulle ha dem kvar?
Kan man hitta balansen, kommer man att hinna "kompensera" dem emellan varven eller kommer jag vara upp över öronen begravd i skola terminerna igenom?
Nu är det "bara" 10-15 veckor i höst och så jäkla "bara" känns det då rakt inte!
Jag vill jobba för jag trivs och det är ju en härlig känsla när pengarna kommer, samtidigt så skulle dte kännas så lättande om jag inte fick full tid.
Men samtidigt är det ju så också att det är sällan det blir det där "lagom", allt eller inget är ju oftast det som gäller.
Vet inte hur jag ska vända och vrida mig men det måste gå på nåt vis.
Fredrik säger ju att han stöttar mig, han förstår ju att det är en bra chans för oss att få det bra sen. Men ingen kan ju lova att hålla ihop för alltid.
Många krav är borta, det får bli som det blir men man kan ju inte sjunka hur lågt som helst. Det finns gränser för vad man kan försaka, just nu kan jag inte komma på några exempel men det får inte gå ut över ungarna mer än våra skiftjobb redan har gjort.
Så för att det inte ska gå ut över dem med läxläsning och sånt vardagligt så blir det helgerna som blir mina pluggdagar, så jag kommer inte kunna åka med till nåt badhus osv i höst.
Iof så är Fredrik sjukt bra på att göra sånt på egen hand med kottarna så det är jag inte orolig för alls men jag vill ju vara med!
Men hellre det än ännumera stress på vardagskvällarna, de är jobbiga som de är.
Jag har ett "schema" klart i skallen men jag vet att den tiden inte kommer att räcka så det är det där andra som jag måste klämma in nånstans, men vart?
Det första blir att försöka ringa skolan och byta lärare, har ingen lust alls att ha samma kemilärare den här terminen och nu dessutom i båda ämnena. Tappade förtroendet helt för honom när han ringde och gjorde en hel hönsgård av en fjäder. När en kurskompis hade ifrågasatt betyget...Egentligen är jag dum om ja byter honom för han är snäll med betygen men han kunde inte förklara så bra för mig så jag är kluven.
Kanske byter jag bara biologiläraren och ger honom en chans i kemin, typiskt o-bra att byta bort en lärare som är snäll med betygen och som man vet gillar ens sätt att göra uppgifter på*hmmm*
Tål att tänkas på!
Bara det känns som fusk, att välja lärare efter hur det sätter betyg*haha*
Nåja, nu ska jag strax i säng.
CIAO!
Riktiga popstjärnor
Så här kommer dagens sanning*hihi*
Satt i bilen igår och de gjorde reklam för Madonnas konserter. Emilia undrade vem Madonna var, hon hade ett så konstigt namn.
Det är hon som sjunger den här låten sa jag(som spelades på radion efter reklamen)
Jag berättade också att våra kompisar Maria och Mattias skulle åka och titta på hennes stora konsert.
Det blev tyst bak i bilen en stund och sen säger Emilia att hon har ju minsann sett både Markoolio och Alice inne i Gävle!
Citat: Och dom är RIKTIGA popstjärnor dom!!
Ja vem faan tror Madonna att hon är liksom*hahahahaaa*
Försökte tala om att Madonna är lika gammal som mormor och har vart känd sen jag och Maria var liten men njaaa inte kunde hon väl vara lika stor som Markoolio?
Åsså måste jag berätta ett gammalt blondinskämt bara för att jag älskar det:-D
Den är till dig Ammi;-)
Hur vet man att det sutit en blondin vid datorn??
Det är tippex på skärmen!!
Nu ska vi snart packa ihop och åka ut tll stugan och bada dagen lång. Det ska bli härligt.
CIAO!
Ett litet steg för mänskligheten, ett stort steg för Fam Nordstrand:-D
Är supernöjd med funktionen, utseendemässigt blev det bättre än innan men det säger inte så himla mycket*haha*
Jag skulle vilja sätta några tuffa wallies på luckorna. De går ju att ta bort men skulle liva upp det lite så länge man orkar med dem.
Får se hur det blir med den saken...
ångest/oro-trigger
Fantastiskt vad snabbt oron kan bita sig fast.
Det blev strul med kursstarten igår så jag blev tvungen att ringa och kolla idag.
Rektorn som jag fick tag i kändes inte helt stabil och han sa nåt i stil med att han inte alls visste om det gick att ordna nu...
Nähä tänkte jag nu får jag vänta till terminen har startat och man vet ju hur det är:-/
Hur som helst så var visst nån vettig människa i tjänst som rättade till det.
De påstod att jag sökt start från 24 aug men jag har ju en kopia på ett papper där det står 3 aug som jag dessutom har skickat i för godkännande på A-kassan.
Så de var tvungen att inse att de var de som registerat mig fel och då är det ju bara att fixa.
Så det blir från måndag då. Det är väl lugnt, har ju böckerna hemma men har inte hunnit börja.
Det handlar om att jag vill ha tag i kursplanen så jag kan se vad för inlämningsuppgifter som ska göras.
Nu är det ju löst men den krypande oron smiter runt i kroppen ändå, det är ju faaan löjligt!
Löjligt att det ska bli uppror över en sak som redan är löst men jag han fan bli riktigt orolig där en stund. Har ju läst att de nekar många studier nu när "alla" arbetslösa vill studera...
Nu är det dax att fortsätta jobba.
Ska bli skönt när den här veckan är över så de släpper ut mig från det här stället.
Personalen är supergullig här men arbetsuppgifterna är sjukt tråkiga!
Tjingeling!!
Tillbaka till vardagen-ångest
Ungarna ska på dagis och fritids, jag ska börja läsa igen och det blir en massa tider att hålla rätt på igen.
Det suger!
I slutet på förra veckan tänkte jag att det skulle bli skönt men nu har jag bara söndagsångest.
Vill inte gå och lägga mig fast jag snart borde, har ingen lust helt enkelt.
Nu är det ju bara en vecka så är Fredrik ledig igen sen men det gör nästan saken lite värre för då är det här bara en vecka som ska genomlevas, den riktiga tillvänjningen är inte förrän om 14 dagar.
Jag får sova en haltimme till imorrn bitti men i gengälld måste jag jobba en hel timme till på em.
Jag hoppas verkligen att jag får någon hjälp den här veckan annars får jag nog nåt rus.
Ska be om ett par dagar ledig närmaste veckorna också, känner att jag behöver det för att komma in mig i pkuggandet och för att få gå till frissan osv.
Jag har ju jobbat när de flesta andra har haft semester och jag trodde inte att det skulle bli så pass drygt som det faktiskt har varit.
Kanske skulle ta och ta mig en dusch och skaka av mig oron som kryper i kroppen.
Båsa barnen sover nu iaf, det känns skönt. Fredrik är så duktig på att lägga dem så jag får dåligt samvete varje gång. Men varför ska jag "slåss" med dem i timmar när han kan lägga dem på en kvart?
När Fredrik inte är hemma går det oftast bra för mig att lägga men inte annars. Blir väl en sån sak som vi får ta tag i när höstens mörker sveper in.
Nu är nya kyl/frysen på plats och nya skafferiet är monterat, sjutton vad bra det blev!
Dax att duscha
CIAO!
