hade glömt hur jobbigt det är!
Jag har genom åren haft värk till och från. Men sen jag fick min diagnos och en bra medicinering mot ämnesomsättningen så har det mesta av värken varit borta. I alla fall så pass så att det räkt med en alvedon lite då coh då. Innan hade jag starkare doningar som dessutom inte gav så mycket lindring.
Hur som helst så har jag blivit dålig i nacken det senaste, vilket till slut gick över i någon slags kramp. Jag hade glömt vad jobbigt det var att ha ont hela tiden. Det blir bättre om jag tar en tablett men inte helt bra och bara för en stund. Det gör att jag är extremt trött just nu.
Fick glädjefnatt i fredags kväll när jag loggade in å såg att jag klarade förra terminens sista tenta. Men tyvärr räckte inte det för att jag skulle bli piggare...för jag har så ont, hela tiden så jag vet inte hur jag ska vända å vrida på mig:-S Alla försök att röra på mig för att få cirkulation ger bara mer spänningar så att det blir mer och mer spänt, när det borde vara tvärt om och bli mjukare och mer följsamt. Var iaf ute två ggr igår men det gav varken till eller ifrån.
Att Celine är som en igel på mig just nu gör inte saken ett dugg bättre. Hon drar igång en sån stress i mig så jag kan bli helt galen. Hon kryper in under mitt skinn så jag bara skulle vilja sticka för att få slappna av och bli bättre.
Jag vill ju bara så gärna kunna vara ute och röra på mig och få ordning på mig själv men jag räcker inte till. Jag mår egentligen inte direkt psykiskt dåligt just nu men jag känner mig uppgiven och har inget kämparglöd. Den räcker bara till det jag måste och just nu känns det som att skolan är vad jag behöver lägga min energi på. Och så klart de måsten man inte kommer ifrån hur man än försöker.
Nu ser jag fram emot en vecka med skola i Uppsala och hoppas att nya kursen blir rolig för det är en kurs som många av oss sett fram emot.
Ska slappa en stund i soffan med min bästa kompis TENS-maskinen och hoppas att Celine kan ge mig lite space annars får jag ett utbrott!
CIAO!
Hur som helst så har jag blivit dålig i nacken det senaste, vilket till slut gick över i någon slags kramp. Jag hade glömt vad jobbigt det var att ha ont hela tiden. Det blir bättre om jag tar en tablett men inte helt bra och bara för en stund. Det gör att jag är extremt trött just nu.
Fick glädjefnatt i fredags kväll när jag loggade in å såg att jag klarade förra terminens sista tenta. Men tyvärr räckte inte det för att jag skulle bli piggare...för jag har så ont, hela tiden så jag vet inte hur jag ska vända å vrida på mig:-S Alla försök att röra på mig för att få cirkulation ger bara mer spänningar så att det blir mer och mer spänt, när det borde vara tvärt om och bli mjukare och mer följsamt. Var iaf ute två ggr igår men det gav varken till eller ifrån.
Att Celine är som en igel på mig just nu gör inte saken ett dugg bättre. Hon drar igång en sån stress i mig så jag kan bli helt galen. Hon kryper in under mitt skinn så jag bara skulle vilja sticka för att få slappna av och bli bättre.
Jag vill ju bara så gärna kunna vara ute och röra på mig och få ordning på mig själv men jag räcker inte till. Jag mår egentligen inte direkt psykiskt dåligt just nu men jag känner mig uppgiven och har inget kämparglöd. Den räcker bara till det jag måste och just nu känns det som att skolan är vad jag behöver lägga min energi på. Och så klart de måsten man inte kommer ifrån hur man än försöker.
Nu ser jag fram emot en vecka med skola i Uppsala och hoppas att nya kursen blir rolig för det är en kurs som många av oss sett fram emot.
Ska slappa en stund i soffan med min bästa kompis TENS-maskinen och hoppas att Celine kan ge mig lite space annars får jag ett utbrott!
CIAO!
intressant...
Ska bli intressant att se hur lång tid det tar innan nån kikar in å ser att jag börjat blogga igen=D Har inte lagt ut på FB av just det anledningen faktiskt. hihihi!
Just nu brottas jag lite med såna känslor som är lite svåra att identifiera. Varför är besvikelse så svår att kontrollera? Varför kan en del personer nå in och göra en ledsen utan att de egentligen inte alls hade tänk sig att göra det? Varför blir man ledsen när man vet att man inte borde bli det? Och varför blir alla de känslorna till en ångest som man inte alls behöver ha? Fast man VET att det inte är så, som man känner.
Eller är det så att en del människor inte är så bra vänner som man tror så att känslorna egentligen är signaler som man borde plocka upp??
Nää jag vägrar tro det, det är bara paranoida tankar, så måste det vara.
Hur många har inte nån gång känt att man lever i en lögn, en fasad. Jag känner så ibland. Jag och min familj finns på riktigt men allting annat är bara kulisser. Skulle ju vara rätt enkelt om det var så iof för då skulle man bara kunna byta ut en jobbig kuliss mot nåt roligare när man lessnat liksom...Inte skulle man behöva oroa sig för att såra nån heller. Herregud jag är nog sinnessjuk på riktigt:-O
Hur som helst så ser jag fram emot en vecka med plugg hemma, sova några fler timmar per natt än det blir när man måste åka varje dag. Kanske en del känslor lossnar när tempot inte blir lika högt...
Nu blir det födelsedagskalas för bästa Kajsa=)
CIAO!
Just nu brottas jag lite med såna känslor som är lite svåra att identifiera. Varför är besvikelse så svår att kontrollera? Varför kan en del personer nå in och göra en ledsen utan att de egentligen inte alls hade tänk sig att göra det? Varför blir man ledsen när man vet att man inte borde bli det? Och varför blir alla de känslorna till en ångest som man inte alls behöver ha? Fast man VET att det inte är så, som man känner.
Eller är det så att en del människor inte är så bra vänner som man tror så att känslorna egentligen är signaler som man borde plocka upp??
Nää jag vägrar tro det, det är bara paranoida tankar, så måste det vara.
Hur många har inte nån gång känt att man lever i en lögn, en fasad. Jag känner så ibland. Jag och min familj finns på riktigt men allting annat är bara kulisser. Skulle ju vara rätt enkelt om det var så iof för då skulle man bara kunna byta ut en jobbig kuliss mot nåt roligare när man lessnat liksom...Inte skulle man behöva oroa sig för att såra nån heller. Herregud jag är nog sinnessjuk på riktigt:-O
Hur som helst så ser jag fram emot en vecka med plugg hemma, sova några fler timmar per natt än det blir när man måste åka varje dag. Kanske en del känslor lossnar när tempot inte blir lika högt...
Nu blir det födelsedagskalas för bästa Kajsa=)
CIAO!
söndagspyssel
Var på en liten leksaksbutik i Uppsala. Ni vet en sån där allting kostar skjortan.
De hade såna söta små leksaksbakelser, smörgåsar, kakor och grönsaker. Det mesta var sytt i plysch, verkligen söta men jag förstår inte hur man kan ta 50 kr för en "chokladboll" ett 6-pack med små, små bakelser kostade nästan 300 kr. Har sett förr att folk virkar dessa godbitar så jag var tvungen att prova nu när jag hade en söndag över.
De tar längre tid att göra än man tror så jag skulel nog också vilja ha 50 spänn för en om jag skulle sälja dem men de jag såg i affären är ju garanterat farbriksgjorda så jag kan inte förstå priset...
Här kommer några bilder på mina prinsessbakelser iaf=)
Emilia vill ha en muffins så jag tror jag gör en till;-)
De hade såna söta små leksaksbakelser, smörgåsar, kakor och grönsaker. Det mesta var sytt i plysch, verkligen söta men jag förstår inte hur man kan ta 50 kr för en "chokladboll" ett 6-pack med små, små bakelser kostade nästan 300 kr. Har sett förr att folk virkar dessa godbitar så jag var tvungen att prova nu när jag hade en söndag över.
De tar längre tid att göra än man tror så jag skulel nog också vilja ha 50 spänn för en om jag skulle sälja dem men de jag såg i affären är ju garanterat farbriksgjorda så jag kan inte förstå priset...
Här kommer några bilder på mina prinsessbakelser iaf=)
Emilia vill ha en muffins så jag tror jag gör en till;-)
Kanske inte vad du vill höra men det är min blogg!
Jag slutade blogga i somras för att jag började fundera över vad jag egentligen ville säga med min blogg. Har läst mångas bloggar med lite olika synvinklar och försökt analysera vad folk egentligen vill säga med sina bloggar. En del är ju bara så roliga när de skriver så att dem bara måste fortsätta, de kan ju få vilket skitliv som helst att verka roligt och intressant. Att behärska den skrivarkonsten är få förunnat och det är verkligen något jag uppskattar när jag dyker på det.
De bloggar som jag nästan helt undviker är dem som skriver nedlåtande om personer de inte känner. När de nedvärdera människor i allmänhet för att de inte passar in i deras egen bild av perfektionism så blir jag faktiskt upprörd och kan inte alls se det roliga i inläggen.
Dem flesta inklusive jag själv skriver ju blogg för att kasta av sig sina funderingar och problem, kanske få nån uppmuntrande kommentar. Så när jag mer och mer upplevde att min blogg blev en "tycka-synd-om-blogg" så tog jag semester. Det är inte synd om mig eller så många andra heller för den delen men det blir ju lätt att låta så när man radar upp sina motgångar på ett bräde.
Något som gör mig väldigt ledsen är när folk pratar om att prioritera och "ta sig råd" med det ena och det andra som att alla runt omkring dem har samma förutsättningar som de själva eller som att de själva klarat av det fast dem har de sämsta förutsättningarna så ska alla andra också göra det. Vad vet andra om mina förutsättningar och prioriteringar?? Vad vet andra om mina inkomster och utgifter? Jag kan tycka att det är kränkande när andra tar förgivet att det är nåt fel på ens planering om man inte får det att gå ihop.
Lyxfällan på TV skulle inte behövas om alla dessa omprioriteringar skulle bli ogjorda.
Vi har inte på något sätt dåligt ställt men jag är trots allt student som lever på lånade pengar och som hur jag än beter mig får ett glapp på inkomst 2 månader om året. Hur duktig man än är att skaffa sig jobb över sommaren och sliter som en hund året om så uppkommer det där glappet juni-juli varje år.
Väldigt ogenomtänkt måste jag säga.
Jag har gjort 1/3 av min utbildning nu. Det har verkligen varit en berg och dalbana från att inte kunna redovisa några godkända resultat alls trots hårt arbete till att klara pressen och ta igen det som saknades för att bli godkänd för ett nytt år på BMC.
Imorron har jag årets första tenta som samtidigt är R2´s sista tenta. På måndag är vi R3or, terminen som visar NO MERCY!
Jag har varit inblandad i en hel del diskussioner ikring skillnaderna på krav på olika utbildningar och det som förvånar mig är att folk som valt råkat valt en utbildning med inte lika hårt ställda krav på sina studneter inte kan förstå att andra utbildningar har högre krav på prestation. De går runt i sin lilla värld och fattar inte alls varför vissa inte hinner jobba extra eller hur de kan vara så dumma i huvudet så att de inte får ihop poäng för fortsatt studielån.
Systemet ikring hur man får sina HP-poäng och csn´s sätt att bedömma vilka som varit tillräckligt duktiga i skolan är fruktansvärt förlegat och säger ingenting om en persons engagemang eller tid man har ägnat åt skolarbete. Det är inte rätt om folk ska tvingas välja vad de ska jobba med i framtiden pga hur hårda krav det finns på utbildningen. Man ska inte kunna välja en "slapp" utbildning, klara den utan större prestationer för att sedan gå ut och få en yrkestitel. Även om arbetsgivare i framtiden säkert kommer genomskåda dessa människor med räkmackorna under sulorna så är det inte heller rätt mot dem. De tror ju att de är färdigutbildade och att de kan vad de behöver, vilket med stor säkerhet inte är fallet när man kan valsa igenom en hel utbildning utan att anstränga sig särskilt hårt.
Att en hel del utbildningar är raka motsatsen och förutsätter hitler-diciplin för att klara den är inte ett dugg bättre. Där är det bara de främsta plugghästarna som klarar sig men besitter dem de sociala förmågorna som behövs i arbetslivet? Om de en gång hade dem så tvättas de garanterat ut ur hjärnan under studietiden när pressen och kraven blir för tunga.
De frågor som jag som student ofta stöter på från skolans håll är vad de kan göra för att utbildningen ska bli mer attraktiv? Ja kanske måste skolan belysa vilka fina utbildningar de faktiskt erbjuder, det måste också belysas vart jobben finns....och pengarna.
Att göra tuffa utbildningar mindre tuff är nog inte det bästa alternativet men större jämlikhet mellan yrkesvalen vore ett bra sätt. Att få till mer individuella sätt att redovisa studieresultat på är ett annat.
Har fått höra från flera föreläsare/kursansvariga under mitt första år att de tycker att studenterna kräver för mycket hjälp, som de uttrycker sig så kräver studenterna att de ska bli serverade på silverfat och få saker gratis. Det finns säkert dem som kräver det men det föreläsarna inte fattar är att vi kräver mer engagemang från dem än tidigare generationer av studenter gjort.
Ska vi förväntas göra bra resultat så förväntar vi oss att dem gör ett bra jobb, enkelt, inget mer att tilllägga!
Man ska respektera alla människor i sin omgivning men att tro att man ska bli högt respekterad bara för att man är gammal och har en titel som professor är ingen självklarhet längre. Respekt är något man får ta och förtjäna och det gör man bäst genom ett ge och tagande vad gäller respekt och gott arbete.
Egentligen skulle nog detta utlägg om skolan vara med i kårtidningen istället men jag är lite fundersam ikring hur det skulle tas emot när man lite halft om halft kritiserar de uppsatta på skolan, så vi får väl se hur det blir med den saken:-P
Nu väntar tentaplugg, imorrn tenta och efter det 4 dagar helt ledig innan nästa kurs startar och den tentaorgie som jag kommer befinna mig i de närmaste månaderna. Och NEJ jag kan inte prioritera bort tentorna, det kostar för mycket pengar att inte klara dem. En halvfärdig utbildning med en skuld på över 100 000 är en riktigt dålig investering. Då tar jag hellre en färdig utbildning med en tredubbel skuld.
CIAO!
De bloggar som jag nästan helt undviker är dem som skriver nedlåtande om personer de inte känner. När de nedvärdera människor i allmänhet för att de inte passar in i deras egen bild av perfektionism så blir jag faktiskt upprörd och kan inte alls se det roliga i inläggen.
Dem flesta inklusive jag själv skriver ju blogg för att kasta av sig sina funderingar och problem, kanske få nån uppmuntrande kommentar. Så när jag mer och mer upplevde att min blogg blev en "tycka-synd-om-blogg" så tog jag semester. Det är inte synd om mig eller så många andra heller för den delen men det blir ju lätt att låta så när man radar upp sina motgångar på ett bräde.
Något som gör mig väldigt ledsen är när folk pratar om att prioritera och "ta sig råd" med det ena och det andra som att alla runt omkring dem har samma förutsättningar som de själva eller som att de själva klarat av det fast dem har de sämsta förutsättningarna så ska alla andra också göra det. Vad vet andra om mina förutsättningar och prioriteringar?? Vad vet andra om mina inkomster och utgifter? Jag kan tycka att det är kränkande när andra tar förgivet att det är nåt fel på ens planering om man inte får det att gå ihop.
Lyxfällan på TV skulle inte behövas om alla dessa omprioriteringar skulle bli ogjorda.
Vi har inte på något sätt dåligt ställt men jag är trots allt student som lever på lånade pengar och som hur jag än beter mig får ett glapp på inkomst 2 månader om året. Hur duktig man än är att skaffa sig jobb över sommaren och sliter som en hund året om så uppkommer det där glappet juni-juli varje år.
Väldigt ogenomtänkt måste jag säga.
Jag har gjort 1/3 av min utbildning nu. Det har verkligen varit en berg och dalbana från att inte kunna redovisa några godkända resultat alls trots hårt arbete till att klara pressen och ta igen det som saknades för att bli godkänd för ett nytt år på BMC.
Imorron har jag årets första tenta som samtidigt är R2´s sista tenta. På måndag är vi R3or, terminen som visar NO MERCY!
Jag har varit inblandad i en hel del diskussioner ikring skillnaderna på krav på olika utbildningar och det som förvånar mig är att folk som valt råkat valt en utbildning med inte lika hårt ställda krav på sina studneter inte kan förstå att andra utbildningar har högre krav på prestation. De går runt i sin lilla värld och fattar inte alls varför vissa inte hinner jobba extra eller hur de kan vara så dumma i huvudet så att de inte får ihop poäng för fortsatt studielån.
Systemet ikring hur man får sina HP-poäng och csn´s sätt att bedömma vilka som varit tillräckligt duktiga i skolan är fruktansvärt förlegat och säger ingenting om en persons engagemang eller tid man har ägnat åt skolarbete. Det är inte rätt om folk ska tvingas välja vad de ska jobba med i framtiden pga hur hårda krav det finns på utbildningen. Man ska inte kunna välja en "slapp" utbildning, klara den utan större prestationer för att sedan gå ut och få en yrkestitel. Även om arbetsgivare i framtiden säkert kommer genomskåda dessa människor med räkmackorna under sulorna så är det inte heller rätt mot dem. De tror ju att de är färdigutbildade och att de kan vad de behöver, vilket med stor säkerhet inte är fallet när man kan valsa igenom en hel utbildning utan att anstränga sig särskilt hårt.
Att en hel del utbildningar är raka motsatsen och förutsätter hitler-diciplin för att klara den är inte ett dugg bättre. Där är det bara de främsta plugghästarna som klarar sig men besitter dem de sociala förmågorna som behövs i arbetslivet? Om de en gång hade dem så tvättas de garanterat ut ur hjärnan under studietiden när pressen och kraven blir för tunga.
De frågor som jag som student ofta stöter på från skolans håll är vad de kan göra för att utbildningen ska bli mer attraktiv? Ja kanske måste skolan belysa vilka fina utbildningar de faktiskt erbjuder, det måste också belysas vart jobben finns....och pengarna.
Att göra tuffa utbildningar mindre tuff är nog inte det bästa alternativet men större jämlikhet mellan yrkesvalen vore ett bra sätt. Att få till mer individuella sätt att redovisa studieresultat på är ett annat.
Har fått höra från flera föreläsare/kursansvariga under mitt första år att de tycker att studenterna kräver för mycket hjälp, som de uttrycker sig så kräver studenterna att de ska bli serverade på silverfat och få saker gratis. Det finns säkert dem som kräver det men det föreläsarna inte fattar är att vi kräver mer engagemang från dem än tidigare generationer av studenter gjort.
Ska vi förväntas göra bra resultat så förväntar vi oss att dem gör ett bra jobb, enkelt, inget mer att tilllägga!
Man ska respektera alla människor i sin omgivning men att tro att man ska bli högt respekterad bara för att man är gammal och har en titel som professor är ingen självklarhet längre. Respekt är något man får ta och förtjäna och det gör man bäst genom ett ge och tagande vad gäller respekt och gott arbete.
Egentligen skulle nog detta utlägg om skolan vara med i kårtidningen istället men jag är lite fundersam ikring hur det skulle tas emot när man lite halft om halft kritiserar de uppsatta på skolan, så vi får väl se hur det blir med den saken:-P
Nu väntar tentaplugg, imorrn tenta och efter det 4 dagar helt ledig innan nästa kurs startar och den tentaorgie som jag kommer befinna mig i de närmaste månaderna. Och NEJ jag kan inte prioritera bort tentorna, det kostar för mycket pengar att inte klara dem. En halvfärdig utbildning med en skuld på över 100 000 är en riktigt dålig investering. Då tar jag hellre en färdig utbildning med en tredubbel skuld.
CIAO!
