Fy faaan va jag är BRA!!

Ja det är jag faktiskt!!
Idag hade jag muntligt förhör i kemin med bland annat en muntlig redovisning av mitt fördjupningsarbete.
Det gick bättre än jag hade hoppats på och det resulterade i ett VG på hela kursen.
Jag har ju haft en del MVG på några insändningar men eftersom jag inte skrev Vg på slutprovet så visste jag inte om jag kunde få VG men det kunde jag tydligen=)
Det som jag blev mest glad över var det beröm jag fick, det ger mig mer än vad betyget säger. Den här läraren kan verkligen väldigt mycket om kemi så det är ju roligt när man kan diskutera med honom och ha "intelligenta" frågor om ni förstår hur jag menar=)
Han sa också att han så gärna hade velat få ge mig MVG när jag kämpat så men att det saknades lite för många poäng på slutprovet.
Heeeelloooo?! Jag är skitnöjd med ett G så det är lugnt:-P
Men det är kul att han kände så.

Jaja jag ska sluta skruta nu=)
Nu ska bara betygen hämtas ut å skickas in till Uppsala så får vi alla hålla tummar och tår för att jag får en riktigt skön julklapp i år.

Jag vill det här så mycket!

De senaste veckorna har varit äckligt tuffa och jag har brottats med ont i kroppen, ont i huvudet, stress och press. Nu är skolan klar men det hänger kvar i kroppen efter att ha varit på spänn i flera månader.
Nu önskar jag mig lugn i min närhet så att jag kan få ner kroppen på jorden igen. Kanske kunna komma ut på lite promenader och sånt.
Allt har ju varit inställt i över 2 månader så jag behöver få komma igång igen nu.
Framförallt vill jag hinna få lite tid med min familj och även hinna träffa de vänner som jag saknat.
Det är väl rätt fullt redan då det inte bara är en sak som skjutits framåt men har ni nåt skoj på G kan ni väl bjuda in mig;-)

Nu ska jag ta lite kvällste.

Ciao!

starka mamman och svaga flickan

Hur kan den minsta, svagaste flickan gömma sig inom starkaste, mest kämpande mamman?

Vi är flera såna flickor, inte bara jag.
Så bräcklig inuti men står på sig och slåss med näbbar och klor för sig själv, familj och andra. Ett sammanfattande ord för oss flickor är att vi behöver bekräftelse på alla sätt och vis. Det är inte ett sätt att växa det är ett sätt att överleva.
Kan tycka att det inte är något fel i det, hellre vara lite beroende av bekräftelse än andra droger. Men det är klart att jag gärna skulle vilja vara vanlig och fungera som alla andra. Men tänker jag på de mest "vanliga" jag känner så ser jag även egenskaper som jag aldrig skulle vilja ha. Att bara finna mig i allt även om det gör mitt liv värre, varför gör människor så??
Varför säger man inte att det inte är okej? Du gör mig ledsen när du gör så! Det ställer till problem för mig och min familj om det här beslutet tas!
Varför ber människor om ursäkt för sig själv och inte tar för sig det som de har rätt till??
Jag betalade för en hel overall men fick bara jackan*ryck på axlarna* jaja det var ju inte så dyrt för bara jackan, får köpa resten sen...BUT WHY??!

Rätt ska vara rätt och går det inte att göra alla nöjda kan rättvisa duga. Så länge alla får kompromissa kan jag gå med på det men att vissa ska glida fram på räkmackorna( ja där kom dom igen, blää) så ska andra pressa sig upp för den brantaste backen som skådats.
Det får räcka nu!
Be inte om ursäkt för att ni behöver dagis.
Finn er inte bara i att Swebus drar in bussar så ni måste åka bil till jobbet. Kämpa lite!

När jag möter folk som säger att det inte spelar nån roll om man höjer rösten så kan jag fråga om de har försökt. Nä för det hjälper inte...

NEWSFLASH!

Är man tillräckligt många så kan den visst gå! Även om det inte kan hända på en gång så kanske det ändras sen för att man har lyft frågan och öppnat ögonen på dem som bestämmer.
För de lever inte i våran värld, de förstår inte att åren går och att livet ute i familjerna ändras.
Utvecklingen går framåt vare sig vi vill eller inte.
Man hör föräldrar säga att det där gäller inte oss, vi klarar det bra som det är.
Så byter man jobb, får fler barn eller farmor som alltid ställt upp blir gammal och sjuk.
Då är det försent, saker och ting måste ändras nu för att underlätta för alla möjliga framöver.
Det är ju bra att så många är nöjda och klarar sig med det vi får idag men i många fall skulle jag önska att man kunde ställa upp solidariskt. Sätta sig in i andras problem och hjälpa dem kämpa.
Inse att nästa gång kan det vara vi som behöver stöttning.

Som det ser ut nu kommer jag inte att behöva nån gravidpening eller föräldrapenning igen men jag kommer ändå att slåss tillsammans med de kvinnor som kommer behöva det.
Hade några mammor lyft den här frågan för 10 år sen hade jag kanske fått bättre hjälp när jag var gravid. Men bara för att de inte fick igenom någon förändring tänker inte jag låta bli att försöka.
Misslyckas vi att få fram förändringar så hoppas jag att de yngre mammorna tar tag i det och nästa och nästa.
Är så förbaskat trött på lama regler och "experter" som inte lever i verkliga världen!

VAKNA!!

Det är snart 2010 och vi snackar jämställdhet och vi mammor ska inte kunna ta oss till jobbet på ett säkert sätt för att vi inte får lämna på dagis en kvart tidigare.

Fucking unbeliveable!!

Som Chef Ramsey skulle ha sagt


Gör oss sällskap i vår facebookgrupp eller titta in på vår debattfråga på sandviken. se demokrati/dialog


RSS 2.0