Kluvet
Det är så kluvet allting.
Vi har haft såna underbara helger i sommar.
Vädret har ju varierat men nu sista helgerna så har ju även det klaffat.
Imorron börjar mina skolkurser igen. Det är ju något jag så gärna vill men nu känner jag pressen. Jag vet att jag kan klara det menj ag vet ju också vilket sjuhelsikes jobb det kommer bli.
Jag behöver jobba för att få ihop pengar så det blir ju till att multitaska. egentligen inga problem det heller men jag är såå rädd för att försaka familjen. Låta Fredrik göra mer än han orkar med, inte hinna göra saker med familjen som jag faktiskt vill.
Den här helgen har runnit iväg med en hel dag med bad och solsken och en dag på resande fot på flyguppvisning och mys.
Verkligen jättehärligt men nu vet jag ju att nästa helg KAN jag inte göra det för då MÅSTE jag läsa.
Jag hatar måsten, vem gör inte det?!
Jag är väl inte särskilt van vid att göra såna här själviska val heller. Det är ju JAG som vill bli nånting osv men samtidigt så tänker jag ju på att alla tjänar på att jag får ett jobb där jag tjänar lite bättre och gör något som jag vill göra.
Det är ju en investering för framtiden men ändå är jag så rädd, för vad är väl pengarna och utbildningen värd om jag har försakat Fredrik och barnen på vägen?
Ingenting är ju värt om jag inte skulle ha dem kvar?
Kan man hitta balansen, kommer man att hinna "kompensera" dem emellan varven eller kommer jag vara upp över öronen begravd i skola terminerna igenom?
Nu är det "bara" 10-15 veckor i höst och så jäkla "bara" känns det då rakt inte!
Jag vill jobba för jag trivs och det är ju en härlig känsla när pengarna kommer, samtidigt så skulle dte kännas så lättande om jag inte fick full tid.
Men samtidigt är det ju så också att det är sällan det blir det där "lagom", allt eller inget är ju oftast det som gäller.
Vet inte hur jag ska vända och vrida mig men det måste gå på nåt vis.
Fredrik säger ju att han stöttar mig, han förstår ju att det är en bra chans för oss att få det bra sen. Men ingen kan ju lova att hålla ihop för alltid.
Många krav är borta, det får bli som det blir men man kan ju inte sjunka hur lågt som helst. Det finns gränser för vad man kan försaka, just nu kan jag inte komma på några exempel men det får inte gå ut över ungarna mer än våra skiftjobb redan har gjort.
Så för att det inte ska gå ut över dem med läxläsning och sånt vardagligt så blir det helgerna som blir mina pluggdagar, så jag kommer inte kunna åka med till nåt badhus osv i höst.
Iof så är Fredrik sjukt bra på att göra sånt på egen hand med kottarna så det är jag inte orolig för alls men jag vill ju vara med!
Men hellre det än ännumera stress på vardagskvällarna, de är jobbiga som de är.
Jag har ett "schema" klart i skallen men jag vet att den tiden inte kommer att räcka så det är det där andra som jag måste klämma in nånstans, men vart?
Det första blir att försöka ringa skolan och byta lärare, har ingen lust alls att ha samma kemilärare den här terminen och nu dessutom i båda ämnena. Tappade förtroendet helt för honom när han ringde och gjorde en hel hönsgård av en fjäder. När en kurskompis hade ifrågasatt betyget...Egentligen är jag dum om ja byter honom för han är snäll med betygen men han kunde inte förklara så bra för mig så jag är kluven.
Kanske byter jag bara biologiläraren och ger honom en chans i kemin, typiskt o-bra att byta bort en lärare som är snäll med betygen och som man vet gillar ens sätt att göra uppgifter på*hmmm*
Tål att tänkas på!
Bara det känns som fusk, att välja lärare efter hur det sätter betyg*haha*
Nåja, nu ska jag strax i säng.
CIAO!
Vi har haft såna underbara helger i sommar.
Vädret har ju varierat men nu sista helgerna så har ju även det klaffat.
Imorron börjar mina skolkurser igen. Det är ju något jag så gärna vill men nu känner jag pressen. Jag vet att jag kan klara det menj ag vet ju också vilket sjuhelsikes jobb det kommer bli.
Jag behöver jobba för att få ihop pengar så det blir ju till att multitaska. egentligen inga problem det heller men jag är såå rädd för att försaka familjen. Låta Fredrik göra mer än han orkar med, inte hinna göra saker med familjen som jag faktiskt vill.
Den här helgen har runnit iväg med en hel dag med bad och solsken och en dag på resande fot på flyguppvisning och mys.
Verkligen jättehärligt men nu vet jag ju att nästa helg KAN jag inte göra det för då MÅSTE jag läsa.
Jag hatar måsten, vem gör inte det?!
Jag är väl inte särskilt van vid att göra såna här själviska val heller. Det är ju JAG som vill bli nånting osv men samtidigt så tänker jag ju på att alla tjänar på att jag får ett jobb där jag tjänar lite bättre och gör något som jag vill göra.
Det är ju en investering för framtiden men ändå är jag så rädd, för vad är väl pengarna och utbildningen värd om jag har försakat Fredrik och barnen på vägen?
Ingenting är ju värt om jag inte skulle ha dem kvar?
Kan man hitta balansen, kommer man att hinna "kompensera" dem emellan varven eller kommer jag vara upp över öronen begravd i skola terminerna igenom?
Nu är det "bara" 10-15 veckor i höst och så jäkla "bara" känns det då rakt inte!
Jag vill jobba för jag trivs och det är ju en härlig känsla när pengarna kommer, samtidigt så skulle dte kännas så lättande om jag inte fick full tid.
Men samtidigt är det ju så också att det är sällan det blir det där "lagom", allt eller inget är ju oftast det som gäller.
Vet inte hur jag ska vända och vrida mig men det måste gå på nåt vis.
Fredrik säger ju att han stöttar mig, han förstår ju att det är en bra chans för oss att få det bra sen. Men ingen kan ju lova att hålla ihop för alltid.
Många krav är borta, det får bli som det blir men man kan ju inte sjunka hur lågt som helst. Det finns gränser för vad man kan försaka, just nu kan jag inte komma på några exempel men det får inte gå ut över ungarna mer än våra skiftjobb redan har gjort.
Så för att det inte ska gå ut över dem med läxläsning och sånt vardagligt så blir det helgerna som blir mina pluggdagar, så jag kommer inte kunna åka med till nåt badhus osv i höst.
Iof så är Fredrik sjukt bra på att göra sånt på egen hand med kottarna så det är jag inte orolig för alls men jag vill ju vara med!
Men hellre det än ännumera stress på vardagskvällarna, de är jobbiga som de är.
Jag har ett "schema" klart i skallen men jag vet att den tiden inte kommer att räcka så det är det där andra som jag måste klämma in nånstans, men vart?
Det första blir att försöka ringa skolan och byta lärare, har ingen lust alls att ha samma kemilärare den här terminen och nu dessutom i båda ämnena. Tappade förtroendet helt för honom när han ringde och gjorde en hel hönsgård av en fjäder. När en kurskompis hade ifrågasatt betyget...Egentligen är jag dum om ja byter honom för han är snäll med betygen men han kunde inte förklara så bra för mig så jag är kluven.
Kanske byter jag bara biologiläraren och ger honom en chans i kemin, typiskt o-bra att byta bort en lärare som är snäll med betygen och som man vet gillar ens sätt att göra uppgifter på*hmmm*
Tål att tänkas på!
Bara det känns som fusk, att välja lärare efter hur det sätter betyg*haha*
Nåja, nu ska jag strax i säng.
CIAO!
Kommentarer
Trackback
