trött

Ensam är stark?
Som ett vindpinat träd på fjällets kala mark böjer jag mig mot den hårda vinden. Böjer mig för att skydda mig och mina kära.
Knotigt och krumt men starkare än nånsin.
Drömmer om, att en dag kunna stå som en blomma på öppen sommaräng och låta vinden leka i håret istället för att hårt riva kinden.
Kanske finns där ett stort och vackert träd där man kan söka skydd när vinden blir för stark.
Drömmer om den dag då förlåtelse ligger närmare till hands än fördömande. Där ge och ta är något vackert och inget måste.
Önskar att medvinden ska vinna över motvinden och att jag ska slippa böja mig likt trädet på fjället.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0