FruHumla

Jo det går ju bra.
Får jobba  och det går bra.
Fint väder om än lite väl hett mellan varven...
Är glad för alla som har semester men att jobba och slita i är det något lite väl klibbigt.
Eller slita förresten man behöver ju bara röra sig lite hastigt för att klibba ihop*haha*
Jag är glad och vi har det jättetrevligt på jobbet men ändå så kommer det över mig på eftermiddagen.
Tröttheten...
Jag känner mig ledsen och det känns väldigt obefogat, bättre än så här kan det ju inte vara just nu.
Det behöver inte vara perfekt det räcker som det är även om det skulle kunna bli bättre på alla plan....
Men det räcker, jag är NÖJD men kan liksom inte visa det eller känna det på riktigt...
Som när magen är mätt men ögat och munnen vill äta mera bara för att det är gott.

Apropå gott så är jag sugen på ätbara saker heeela tiden, mycket frustrerande och inte bra alls.
Bara jag slutar vara så trött så att jag kan komma ut på promenader när jag kommer hem...
När det blir lugnt på kvällen är det så skönt att sätta sig ner vid tvn med datorn i knät och kika runt lite.
Då blir jag stressad, för jag borde ju sova då för att sluta vara trött men här och nu är det ju enda stunden på dagen som jag känner ett lugn i magen och kan slappna av...
Rensa tankarna.
Men slappnar jag av för mycket så börjar jag nästan gråta men jag vet inte varför.
Det är bara så, kanske tröttheten eller spänningen över att inte veta hur det blir framöver med jobb och skola å annat.
Jag känner att mina armar inte skulle hålla för det här jobbet i många år, det är synd, jag gillar det.
Visst det är väl inget framtidsyrke det heller och jag vill inte skjuta fram skolan längre än nödvändigt heller meeeen det känns för snart att börja i januari.
Visst jag är inte där än, inte kommit in osv men jag måste ju ändå vara med på att det kan bli så om allt går i lås.

Näe ska umgås en stund med F innan jag MÅSTE sova...

CIAO!!