Sjuka barn och funderingar

Emilia piggnade till i tisdags kväll så nu är det full fart på henne även om hostan är envis. Nu har Celine börjat istället och som vanligt blir hon dålig i astman.
Pratade nyss med barnkliniken så vi ska åka in så de får lyssna på henne, de har ju lite större risk för lunginflammation de här barnen. Hoppas det inte är det utan att det räcker med hostmedicin.
I tisdags kväll var jag till maja och åt lite middag och myste i soffan framför en film. Så himla skönt att få sitta i fred utan barn och telefon som stör.

Man har ju läst en hel del om det här med arbetsgivare som läser jobbsökandes bloggar för att se vilka de egentligen är osv. Jag har funderat på det där en hel del, jag menar vad för bild skulle en eventuell arbetsgivare få av mig?
Psykotisk småbarnsmorsa med svidande ärlig tunga eller en blajblaj skrivande tönt:-D
Det jag vill ha av en arbetsgivare är att de anställer mig för den jag är och det jag kan. Jag är trött på tänket att alla ska vara lika och stöpta i samma form. För det är det sista jag är, stöpt i samma form som andra.
Om man säger till någon att man tex går hos en psykolog eller kurator så anses man lite konstig, vad är det för fel på henne liksom...Men jag tycker nog att de som går till någon är en modig person som törs ta tag i sina garderobs-spöken. Som orkar fronta sina problem eller brister.
Jag går till en psykolog för att få hjälp att sortera upp mitt inre, arkivera onödiga lösa trådar som bara stör. Vet inte än om det hjälper men jag ska läsa en bok som heter att leva ett liv inte vinna ett krig. Den handlar visst om att acceptera. För mig är att acceptera samma sak som att ge upp men det är tydligen inte samma sak. Visst kan man acceptera utan att för den skull tycka att det är bra, det måste man ju ibland. Men jag kan inte göra som många andra heller som bara sätter sig och gnäller utan att ha försökt fixa det.  Men det är klart att det är jobbigt att hela tiden behöva kriga också. Ja vi får se om hon får nån ordning på mig:-)
Nu ska jag klä på lilla tjejen och susa iväg med henne.
Ciao! 


Kommentarer
Postat av: Anna

Det är bara fegisar som inte törs ta tag i sina problem, som låter bli att gå till psykologen/terapeuten. Kram

2009-02-19 @ 17:32:15

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0