Kanske inte vad du vill höra men det är min blogg!
Jag slutade blogga i somras för att jag började fundera över vad jag egentligen ville säga med min blogg. Har läst mångas bloggar med lite olika synvinklar och försökt analysera vad folk egentligen vill säga med sina bloggar. En del är ju bara så roliga när de skriver så att dem bara måste fortsätta, de kan ju få vilket skitliv som helst att verka roligt och intressant. Att behärska den skrivarkonsten är få förunnat och det är verkligen något jag uppskattar när jag dyker på det.
De bloggar som jag nästan helt undviker är dem som skriver nedlåtande om personer de inte känner. När de nedvärdera människor i allmänhet för att de inte passar in i deras egen bild av perfektionism så blir jag faktiskt upprörd och kan inte alls se det roliga i inläggen.
Dem flesta inklusive jag själv skriver ju blogg för att kasta av sig sina funderingar och problem, kanske få nån uppmuntrande kommentar. Så när jag mer och mer upplevde att min blogg blev en "tycka-synd-om-blogg" så tog jag semester. Det är inte synd om mig eller så många andra heller för den delen men det blir ju lätt att låta så när man radar upp sina motgångar på ett bräde.
Något som gör mig väldigt ledsen är när folk pratar om att prioritera och "ta sig råd" med det ena och det andra som att alla runt omkring dem har samma förutsättningar som de själva eller som att de själva klarat av det fast dem har de sämsta förutsättningarna så ska alla andra också göra det. Vad vet andra om mina förutsättningar och prioriteringar?? Vad vet andra om mina inkomster och utgifter? Jag kan tycka att det är kränkande när andra tar förgivet att det är nåt fel på ens planering om man inte får det att gå ihop.
Lyxfällan på TV skulle inte behövas om alla dessa omprioriteringar skulle bli ogjorda.
Vi har inte på något sätt dåligt ställt men jag är trots allt student som lever på lånade pengar och som hur jag än beter mig får ett glapp på inkomst 2 månader om året. Hur duktig man än är att skaffa sig jobb över sommaren och sliter som en hund året om så uppkommer det där glappet juni-juli varje år.
Väldigt ogenomtänkt måste jag säga.
Jag har gjort 1/3 av min utbildning nu. Det har verkligen varit en berg och dalbana från att inte kunna redovisa några godkända resultat alls trots hårt arbete till att klara pressen och ta igen det som saknades för att bli godkänd för ett nytt år på BMC.
Imorron har jag årets första tenta som samtidigt är R2´s sista tenta. På måndag är vi R3or, terminen som visar NO MERCY!
Jag har varit inblandad i en hel del diskussioner ikring skillnaderna på krav på olika utbildningar och det som förvånar mig är att folk som valt råkat valt en utbildning med inte lika hårt ställda krav på sina studneter inte kan förstå att andra utbildningar har högre krav på prestation. De går runt i sin lilla värld och fattar inte alls varför vissa inte hinner jobba extra eller hur de kan vara så dumma i huvudet så att de inte får ihop poäng för fortsatt studielån.
Systemet ikring hur man får sina HP-poäng och csn´s sätt att bedömma vilka som varit tillräckligt duktiga i skolan är fruktansvärt förlegat och säger ingenting om en persons engagemang eller tid man har ägnat åt skolarbete. Det är inte rätt om folk ska tvingas välja vad de ska jobba med i framtiden pga hur hårda krav det finns på utbildningen. Man ska inte kunna välja en "slapp" utbildning, klara den utan större prestationer för att sedan gå ut och få en yrkestitel. Även om arbetsgivare i framtiden säkert kommer genomskåda dessa människor med räkmackorna under sulorna så är det inte heller rätt mot dem. De tror ju att de är färdigutbildade och att de kan vad de behöver, vilket med stor säkerhet inte är fallet när man kan valsa igenom en hel utbildning utan att anstränga sig särskilt hårt.
Att en hel del utbildningar är raka motsatsen och förutsätter hitler-diciplin för att klara den är inte ett dugg bättre. Där är det bara de främsta plugghästarna som klarar sig men besitter dem de sociala förmågorna som behövs i arbetslivet? Om de en gång hade dem så tvättas de garanterat ut ur hjärnan under studietiden när pressen och kraven blir för tunga.
De frågor som jag som student ofta stöter på från skolans håll är vad de kan göra för att utbildningen ska bli mer attraktiv? Ja kanske måste skolan belysa vilka fina utbildningar de faktiskt erbjuder, det måste också belysas vart jobben finns....och pengarna.
Att göra tuffa utbildningar mindre tuff är nog inte det bästa alternativet men större jämlikhet mellan yrkesvalen vore ett bra sätt. Att få till mer individuella sätt att redovisa studieresultat på är ett annat.
Har fått höra från flera föreläsare/kursansvariga under mitt första år att de tycker att studenterna kräver för mycket hjälp, som de uttrycker sig så kräver studenterna att de ska bli serverade på silverfat och få saker gratis. Det finns säkert dem som kräver det men det föreläsarna inte fattar är att vi kräver mer engagemang från dem än tidigare generationer av studenter gjort.
Ska vi förväntas göra bra resultat så förväntar vi oss att dem gör ett bra jobb, enkelt, inget mer att tilllägga!
Man ska respektera alla människor i sin omgivning men att tro att man ska bli högt respekterad bara för att man är gammal och har en titel som professor är ingen självklarhet längre. Respekt är något man får ta och förtjäna och det gör man bäst genom ett ge och tagande vad gäller respekt och gott arbete.
Egentligen skulle nog detta utlägg om skolan vara med i kårtidningen istället men jag är lite fundersam ikring hur det skulle tas emot när man lite halft om halft kritiserar de uppsatta på skolan, så vi får väl se hur det blir med den saken:-P
Nu väntar tentaplugg, imorrn tenta och efter det 4 dagar helt ledig innan nästa kurs startar och den tentaorgie som jag kommer befinna mig i de närmaste månaderna. Och NEJ jag kan inte prioritera bort tentorna, det kostar för mycket pengar att inte klara dem. En halvfärdig utbildning med en skuld på över 100 000 är en riktigt dålig investering. Då tar jag hellre en färdig utbildning med en tredubbel skuld.
CIAO!
De bloggar som jag nästan helt undviker är dem som skriver nedlåtande om personer de inte känner. När de nedvärdera människor i allmänhet för att de inte passar in i deras egen bild av perfektionism så blir jag faktiskt upprörd och kan inte alls se det roliga i inläggen.
Dem flesta inklusive jag själv skriver ju blogg för att kasta av sig sina funderingar och problem, kanske få nån uppmuntrande kommentar. Så när jag mer och mer upplevde att min blogg blev en "tycka-synd-om-blogg" så tog jag semester. Det är inte synd om mig eller så många andra heller för den delen men det blir ju lätt att låta så när man radar upp sina motgångar på ett bräde.
Något som gör mig väldigt ledsen är när folk pratar om att prioritera och "ta sig råd" med det ena och det andra som att alla runt omkring dem har samma förutsättningar som de själva eller som att de själva klarat av det fast dem har de sämsta förutsättningarna så ska alla andra också göra det. Vad vet andra om mina förutsättningar och prioriteringar?? Vad vet andra om mina inkomster och utgifter? Jag kan tycka att det är kränkande när andra tar förgivet att det är nåt fel på ens planering om man inte får det att gå ihop.
Lyxfällan på TV skulle inte behövas om alla dessa omprioriteringar skulle bli ogjorda.
Vi har inte på något sätt dåligt ställt men jag är trots allt student som lever på lånade pengar och som hur jag än beter mig får ett glapp på inkomst 2 månader om året. Hur duktig man än är att skaffa sig jobb över sommaren och sliter som en hund året om så uppkommer det där glappet juni-juli varje år.
Väldigt ogenomtänkt måste jag säga.
Jag har gjort 1/3 av min utbildning nu. Det har verkligen varit en berg och dalbana från att inte kunna redovisa några godkända resultat alls trots hårt arbete till att klara pressen och ta igen det som saknades för att bli godkänd för ett nytt år på BMC.
Imorron har jag årets första tenta som samtidigt är R2´s sista tenta. På måndag är vi R3or, terminen som visar NO MERCY!
Jag har varit inblandad i en hel del diskussioner ikring skillnaderna på krav på olika utbildningar och det som förvånar mig är att folk som valt råkat valt en utbildning med inte lika hårt ställda krav på sina studneter inte kan förstå att andra utbildningar har högre krav på prestation. De går runt i sin lilla värld och fattar inte alls varför vissa inte hinner jobba extra eller hur de kan vara så dumma i huvudet så att de inte får ihop poäng för fortsatt studielån.
Systemet ikring hur man får sina HP-poäng och csn´s sätt att bedömma vilka som varit tillräckligt duktiga i skolan är fruktansvärt förlegat och säger ingenting om en persons engagemang eller tid man har ägnat åt skolarbete. Det är inte rätt om folk ska tvingas välja vad de ska jobba med i framtiden pga hur hårda krav det finns på utbildningen. Man ska inte kunna välja en "slapp" utbildning, klara den utan större prestationer för att sedan gå ut och få en yrkestitel. Även om arbetsgivare i framtiden säkert kommer genomskåda dessa människor med räkmackorna under sulorna så är det inte heller rätt mot dem. De tror ju att de är färdigutbildade och att de kan vad de behöver, vilket med stor säkerhet inte är fallet när man kan valsa igenom en hel utbildning utan att anstränga sig särskilt hårt.
Att en hel del utbildningar är raka motsatsen och förutsätter hitler-diciplin för att klara den är inte ett dugg bättre. Där är det bara de främsta plugghästarna som klarar sig men besitter dem de sociala förmågorna som behövs i arbetslivet? Om de en gång hade dem så tvättas de garanterat ut ur hjärnan under studietiden när pressen och kraven blir för tunga.
De frågor som jag som student ofta stöter på från skolans håll är vad de kan göra för att utbildningen ska bli mer attraktiv? Ja kanske måste skolan belysa vilka fina utbildningar de faktiskt erbjuder, det måste också belysas vart jobben finns....och pengarna.
Att göra tuffa utbildningar mindre tuff är nog inte det bästa alternativet men större jämlikhet mellan yrkesvalen vore ett bra sätt. Att få till mer individuella sätt att redovisa studieresultat på är ett annat.
Har fått höra från flera föreläsare/kursansvariga under mitt första år att de tycker att studenterna kräver för mycket hjälp, som de uttrycker sig så kräver studenterna att de ska bli serverade på silverfat och få saker gratis. Det finns säkert dem som kräver det men det föreläsarna inte fattar är att vi kräver mer engagemang från dem än tidigare generationer av studenter gjort.
Ska vi förväntas göra bra resultat så förväntar vi oss att dem gör ett bra jobb, enkelt, inget mer att tilllägga!
Man ska respektera alla människor i sin omgivning men att tro att man ska bli högt respekterad bara för att man är gammal och har en titel som professor är ingen självklarhet längre. Respekt är något man får ta och förtjäna och det gör man bäst genom ett ge och tagande vad gäller respekt och gott arbete.
Egentligen skulle nog detta utlägg om skolan vara med i kårtidningen istället men jag är lite fundersam ikring hur det skulle tas emot när man lite halft om halft kritiserar de uppsatta på skolan, så vi får väl se hur det blir med den saken:-P
Nu väntar tentaplugg, imorrn tenta och efter det 4 dagar helt ledig innan nästa kurs startar och den tentaorgie som jag kommer befinna mig i de närmaste månaderna. Och NEJ jag kan inte prioritera bort tentorna, det kostar för mycket pengar att inte klara dem. En halvfärdig utbildning med en skuld på över 100 000 är en riktigt dålig investering. Då tar jag hellre en färdig utbildning med en tredubbel skuld.
CIAO!
Kommentarer
Trackback
