FruHumla

Jag har genom åren haft värk till och från. Men sen jag fick min diagnos och en bra medicinering mot ämnesomsättningen så har det mesta av värken varit borta. I alla fall så pass så att det räkt med en alvedon lite då coh då. Innan hade jag starkare doningar som dessutom inte gav så mycket lindring.
Hur som helst så har jag blivit dålig i nacken det senaste, vilket till slut gick över i någon slags kramp. Jag hade glömt vad jobbigt det var att ha ont hela tiden. Det blir bättre om jag tar en tablett men inte helt bra och bara för en stund. Det gör att jag är extremt trött just nu.
Fick glädjefnatt i fredags kväll när jag loggade in å såg att jag klarade förra terminens sista tenta. Men tyvärr räckte inte det för att jag skulle bli piggare...för jag har så ont, hela tiden så jag vet inte hur jag ska vända å vrida på mig:-S Alla försök att röra på mig för att få cirkulation ger bara mer spänningar så att det blir mer och mer spänt, när det borde vara tvärt om och bli mjukare och mer följsamt. Var iaf ute två ggr igår men det gav varken till eller ifrån.
Att Celine är som en igel på mig just nu gör inte saken ett dugg bättre. Hon drar igång en sån stress i mig så jag kan bli helt galen. Hon kryper in under mitt skinn så jag bara skulle vilja sticka för att få slappna av och bli bättre.
Jag vill ju bara så gärna kunna vara ute och röra på mig och få ordning på mig själv men jag räcker inte till. Jag mår egentligen inte direkt psykiskt dåligt just nu men jag känner mig uppgiven och har inget kämparglöd. Den räcker bara till det jag måste och just nu känns det som att skolan är vad jag behöver lägga min energi på. Och så klart de måsten man inte kommer ifrån hur man än försöker.
Nu ser jag fram emot en vecka med skola i Uppsala och hoppas att nya kursen blir rolig för det är en kurs som många av oss sett fram emot.
Ska slappa en stund i soffan med min bästa kompis TENS-maskinen och hoppas att Celine kan ge mig lite space annars får jag ett utbrott!

CIAO!