FruHumla

De som känner mig eller som eventuellt brukar trilla in i bloggen då och då vet ju att jag lever, äter, sover min berg-å-dalbana.
Jag har dessutom börjat inse vilket missförstådd människa jag är!
Mitt förnuft vet och säger åt mig att eftersom det är många som missförstår och har liknande bilder om mig så är det ju förmodligen de som har rätt och då finns ju bara ett sätt att komma ifrån det och det är att ändra på sig själv.
Nu är det ju så att jag har lovat mig själv för många år sedan att aldrig ändra på mig för någon annan utan jag ska duga som jag är och är det några som det inte passar så kan de fara å flyga!!
Alltså är det inte mig det är fel på utan det är andra som är sjukt puckade och ytliga som inte tar reda på hur jag fungerar innan de sätter en stämpel i pannan på en.
Jag driver med mig själv och andra...framförallt med mig själv. Jag förstår att det kanske låter "illa" eller pessimistiskt för en utomstående. Jag är faktiskt inte pessimistisk jag är bara vädligt realistisk, kanske lite för realistisk för vanliga dödliga.
Sarkasm är mitt mellannamn men eftersom jag är så övertygande i mitt sätt att säga saker så fattar inte vanligt folk att jag är sarkastisk och tror då att jag är så negativ som det låter.
Ähh, skit! Det jag vill komma till är att jag inte har någon lust att ändra på mig så tills folk lär känna mig får jag väl förklara hur jag funkar eller ska man behöva trycka upp en manual för Ida 2.0??

Min berg-å-dalbana är mest kopplad till min extremt pendlande sinnestämning. Mao är det inte så många som upptäcker detta utan det är nåt som jag själv äter. lever, sover:-P
Mitt humör måste jag säga är någorlunda stabilt just nu, kanske får man ett annat svar om man frågar min man eller mina barn men jag tror att även de håller med om att jag mår bättre på det viset nu.
Efter att ha varit med om så mycket som jag har varit genom åren så har jag alltid en automatisk riskbedöming påkopplad.
Nu känns det så här: bra? dåligt?
Nu händer det här: bra? dåligt?
Kan det bli så här?? bra? dåligt?
Konsekvens-uträkningen är ständigt på!
Jag är alltid flera steg längre fram än alla andra. Gör vi så här så tjänar vi på det om ett halvår. Gör vi så här så kan vi få problem om två år*??*
Det är ju bra att vara försiktig men det är också fruktansvärt jobbigt att inte kunna göra nånting utan att först måsta ha ångest över att det kanske skulle kunna bli nåt tok nån gång nånstans, typ=D

Mår jag bra så börjar pejlingen direkt efter potensiella faror med att må bra. Vad kan gå fel, när händer nästa grej? Allting är en prövning, inget kan ju gå som det ska, nånting måste ju jävlas....ELLER?
Näe det händer ju att det går bra men så fort man börjar slappna av så hugger det till och då gör det mycket ondare än om man varit beredd på det.
Som just nu! Jag har en skön känsla av att må bra men då blir jag rädd. Törs inte känna må-bra-känslan för den försvinner ändå snart och då blir fallet ner till mitt lilla svarta hål längre och gör lite ondare än vanligt.
Varför kan jag bara inte tänka bort hålet och njuta så länge det varar?
Kanske för att man har levt med hålet närvarande i över 20 år så att man inte vet nåt annat än att ha det där som en skugga över allt man gör.
Just nu är det rätt många som gör mig glad!
Tjejerna och Gem i skolan, vilket gäng!! Ni är verkligen mina små enzymer;-)
Denise och några av mina gamla gymnasiebrullor som kommenterar så himla bra på FB...Små saker som gör mig så glad!
Vem är det som säger att FB gör en osocial? Det är nästan det enda sättet jag har tid att socialisera på, så skulle inte FB finnas så skulle jag ju ha noll kontakt med många av dem som just nu gör mig glad=)
Bara så ni vet! Ni betyder massor och jag får en sån längtan efter att få rå om er och få sitta å snacka skit hela kvällar osv men det duger gott med små konstateranden på FB, de bekräftar mig...
Får jag kommentarer på FB så finns jag*höhö* ELLER??!

Får jag kommentarer i bloggen så lever jag;-);-)
Det händer ju inte så ofta och jag inser att det beror på att jag är så himla tråkig men heey, det är jag!

Jag uppskattar i alla fall er och det vill jag att ni ska veta=)
Nu blir det en kopp te och sen kanske man borde sova lite i sin missär, för imorrn är det en ny dag med små glädjeämnen och sarkasmer!
Med katastrof-pejlen på!

CIAO!