FruHumla

Hur kan den minsta, svagaste flickan gömma sig inom starkaste, mest kämpande mamman?

Vi är flera såna flickor, inte bara jag.
Så bräcklig inuti men står på sig och slåss med näbbar och klor för sig själv, familj och andra. Ett sammanfattande ord för oss flickor är att vi behöver bekräftelse på alla sätt och vis. Det är inte ett sätt att växa det är ett sätt att överleva.
Kan tycka att det inte är något fel i det, hellre vara lite beroende av bekräftelse än andra droger. Men det är klart att jag gärna skulle vilja vara vanlig och fungera som alla andra. Men tänker jag på de mest "vanliga" jag känner så ser jag även egenskaper som jag aldrig skulle vilja ha. Att bara finna mig i allt även om det gör mitt liv värre, varför gör människor så??
Varför säger man inte att det inte är okej? Du gör mig ledsen när du gör så! Det ställer till problem för mig och min familj om det här beslutet tas!
Varför ber människor om ursäkt för sig själv och inte tar för sig det som de har rätt till??
Jag betalade för en hel overall men fick bara jackan*ryck på axlarna* jaja det var ju inte så dyrt för bara jackan, får köpa resten sen...BUT WHY??!

Rätt ska vara rätt och går det inte att göra alla nöjda kan rättvisa duga. Så länge alla får kompromissa kan jag gå med på det men att vissa ska glida fram på räkmackorna( ja där kom dom igen, blää) så ska andra pressa sig upp för den brantaste backen som skådats.
Det får räcka nu!
Be inte om ursäkt för att ni behöver dagis.
Finn er inte bara i att Swebus drar in bussar så ni måste åka bil till jobbet. Kämpa lite!

När jag möter folk som säger att det inte spelar nån roll om man höjer rösten så kan jag fråga om de har försökt. Nä för det hjälper inte...

NEWSFLASH!

Är man tillräckligt många så kan den visst gå! Även om det inte kan hända på en gång så kanske det ändras sen för att man har lyft frågan och öppnat ögonen på dem som bestämmer.
För de lever inte i våran värld, de förstår inte att åren går och att livet ute i familjerna ändras.
Utvecklingen går framåt vare sig vi vill eller inte.
Man hör föräldrar säga att det där gäller inte oss, vi klarar det bra som det är.
Så byter man jobb, får fler barn eller farmor som alltid ställt upp blir gammal och sjuk.
Då är det försent, saker och ting måste ändras nu för att underlätta för alla möjliga framöver.
Det är ju bra att så många är nöjda och klarar sig med det vi får idag men i många fall skulle jag önska att man kunde ställa upp solidariskt. Sätta sig in i andras problem och hjälpa dem kämpa.
Inse att nästa gång kan det vara vi som behöver stöttning.

Som det ser ut nu kommer jag inte att behöva nån gravidpening eller föräldrapenning igen men jag kommer ändå att slåss tillsammans med de kvinnor som kommer behöva det.
Hade några mammor lyft den här frågan för 10 år sen hade jag kanske fått bättre hjälp när jag var gravid. Men bara för att de inte fick igenom någon förändring tänker inte jag låta bli att försöka.
Misslyckas vi att få fram förändringar så hoppas jag att de yngre mammorna tar tag i det och nästa och nästa.
Är så förbaskat trött på lama regler och "experter" som inte lever i verkliga världen!

VAKNA!!

Det är snart 2010 och vi snackar jämställdhet och vi mammor ska inte kunna ta oss till jobbet på ett säkert sätt för att vi inte får lämna på dagis en kvart tidigare.

Fucking unbeliveable!!

Som Chef Ramsey skulle ha sagt


Gör oss sällskap i vår facebookgrupp eller titta in på vår debattfråga på sandviken. se demokrati/dialog