Tårar...
Å vilken ruskigt jobbig eftermiddag.
Idag blev det bestämt att pappa måste till uppsala för att operera sin lunga: den vill inte tömma sig som det ska och de kan se på skiktröntgen att det är nånting som täpper till.
Vad detta nånting är vet jag faktiskt inte veta vad det är. Troligen är det "bara" infektionen som gör det men det går inte att veta.
Känns väl bra att de tror att de kan göra nånting men det som känns piss är att det inte går att hälsa på honom så ofta då. Det tar alldeles för lång tid och för mycket pengar för att sitta och åka dit. De trodde att han skulle bli kvar där 1-2 veckor.
Pappa sa till mamma att nu ville han inte nånting mer, jag förstår honom, vill inte jag heller.
Det som känns ännu värre nu är att jag pratade med honom nyss och de har lyckats med konststycket att ha givit honom fel mat i morse så nu har magen ballat ut helt och hållet så nu vågar han ju inte åka. Det är lååångt till Uppsala om man har dålig mage som inte går att kontrollera.
Så just nu vet jag inte vilket jag tycker är värst, att han behöver åka eller att han inte kommer iväg.
Får se hur det blir imorrn men just nu är jag bara så himla lessen....På att inget nånsin kan få vara bra längre än, vaddå? en vecka??!
Är sjukt trött men inte sugen på att lägga mig för det blir morron för fort.
Hellre ledsen än panikångest.
Jag är ledsen för att pappa får åka ensam men ändå så känns det som det mest logiska. Varför ska vi åka med då han ska vara nedsövd hela dagen, det är bara jobbigt.
Mamma ska åka till syrran och det tycker jag så självklart är jättebra eftersom hon också kan behöva vara lite med mamma men ändå känns det jobbigt.
Jag är också ledsen för att jag vet vilken ångest pappa har eftersom han hatar sjukhus och sånt.
Han har dessutom ont så klart och nu då även i magen. Kanske bättre om han kommer iväg på måndag om det inte är för sent då*??*
Varför händer sånt här när jag äntligen får jobba så att jag inte orkar med det eller kan åka med....Jag vet inte om jag vill men jag hade nog gjort det om jag kunnat
Har sån jäkla huvudvärk så jag måste ta mig i säng.
Fan för såna här kvällar:-(
Alla säger att jag ska tänka på mig själv och barnen men allting hänger ju samman, hur ska jag kunna må bra och tänka på mig själv när pappa ligger på sjukhuset och man inte ens vet hur det blir med nånting?
Allting hänger ju samman och hur man än gör så biter man sig själv i den där jävla svansen.
Det räcker nu!
Nån som kan bjuda mig på 2 veckor till nånting varmt, soligt ställe med en massa massage och njutning. Problemfritt??
Näää, det var det jag misstänkte, tack ändå!
Idag blev det bestämt att pappa måste till uppsala för att operera sin lunga: den vill inte tömma sig som det ska och de kan se på skiktröntgen att det är nånting som täpper till.
Vad detta nånting är vet jag faktiskt inte veta vad det är. Troligen är det "bara" infektionen som gör det men det går inte att veta.
Känns väl bra att de tror att de kan göra nånting men det som känns piss är att det inte går att hälsa på honom så ofta då. Det tar alldeles för lång tid och för mycket pengar för att sitta och åka dit. De trodde att han skulle bli kvar där 1-2 veckor.
Pappa sa till mamma att nu ville han inte nånting mer, jag förstår honom, vill inte jag heller.
Det som känns ännu värre nu är att jag pratade med honom nyss och de har lyckats med konststycket att ha givit honom fel mat i morse så nu har magen ballat ut helt och hållet så nu vågar han ju inte åka. Det är lååångt till Uppsala om man har dålig mage som inte går att kontrollera.
Så just nu vet jag inte vilket jag tycker är värst, att han behöver åka eller att han inte kommer iväg.
Får se hur det blir imorrn men just nu är jag bara så himla lessen....På att inget nånsin kan få vara bra längre än, vaddå? en vecka??!
Är sjukt trött men inte sugen på att lägga mig för det blir morron för fort.
Hellre ledsen än panikångest.
Jag är ledsen för att pappa får åka ensam men ändå så känns det som det mest logiska. Varför ska vi åka med då han ska vara nedsövd hela dagen, det är bara jobbigt.
Mamma ska åka till syrran och det tycker jag så självklart är jättebra eftersom hon också kan behöva vara lite med mamma men ändå känns det jobbigt.
Jag är också ledsen för att jag vet vilken ångest pappa har eftersom han hatar sjukhus och sånt.
Han har dessutom ont så klart och nu då även i magen. Kanske bättre om han kommer iväg på måndag om det inte är för sent då*??*
Varför händer sånt här när jag äntligen får jobba så att jag inte orkar med det eller kan åka med....Jag vet inte om jag vill men jag hade nog gjort det om jag kunnat
Har sån jäkla huvudvärk så jag måste ta mig i säng.
Fan för såna här kvällar:-(
Alla säger att jag ska tänka på mig själv och barnen men allting hänger ju samman, hur ska jag kunna må bra och tänka på mig själv när pappa ligger på sjukhuset och man inte ens vet hur det blir med nånting?
Allting hänger ju samman och hur man än gör så biter man sig själv i den där jävla svansen.
Det räcker nu!
Nån som kan bjuda mig på 2 veckor till nånting varmt, soligt ställe med en massa massage och njutning. Problemfritt??
Näää, det var det jag misstänkte, tack ändå!
Kommentarer
Postat av: Anna
Åååååhhh. Du har så rätt i att allt hänger samman. Mår inte någon som står en nära bra, så påverkar det och genomsyrar allt. Stora kramen från Göteborg!
Trackback
