FruHumla

Ja hej och hå, vilket jäkla liv man har...

Pappa har blivit så himla mycket bättre än han varit på flera år!
Underligt egentligen men han har hittat nån gnist en stund igen.
Det blev klart idag att han kommer behöva opereras och han har gått med på det nu när han hunnit utvärdera för och nackdelarna och vi har hunnit ge honom lite perspektiv på det hela.
Jag sa rakt ut, fast på ett snällt sätt, att nu när han mår så himla mycket bättre så är han ju dum om han inte fixar till den där lungan. Så nu ska han göra som jag sagt:-o känns ju lite underligt att ha nånting att säga till om där*hihi*

Jag har pluggat värre än värst sista veckorna, genomlevt halva helvetet med provs om var svårare än jag nånsin kunnat föreställa mig. Trodde verkligen att jag låg i riskzonen för IG på kemiprovet men hade väl ändå lyckats pricka in det viktiga i frågorna och fick G.
Biologiprovet gick däremot lite bättre än jag väntat mig men det berodde väl på att jag hade kemiprovet i bakhuvudet. Så idag har jag haft betygssamtal och fick VG i båda kurserna, absolut inget jag förväntade mig när jag började läsa!
I kemin låg jag verkligen på gränsen men efter ett litet muntligt förhör så kände läraren att han kunde motivera ett VG, det kändes som en befrielse.
I biologin har jag varit mer jämn så efter att vi snackat om några lite mindre bra provresultat så tyckte även hon att jag var värdig ett VG:-D
SÅ nu är det lite sommarlov från skolan å sen kör vi igen andra veckan i augusti...Just nu känns det bra att det kommer så fort på så att jag inte tappar nåt.

Jag har fått jobba en hel del, det känns jättebra och jag är verkligen glad över att ha fått chansen....
Jag har fått åka med många olika tjejer vilket jag tycker är trevligt.
Visst är jag lite trött men efter sista veckornas race så är det inte konstigt.

Jag har velat få barnen till att sova borta en helg väldigt länge nu men det har liksom inte passat med förkylningar och andra saker.
Så i helgen är det dax!!
Fredrik skulle ut med jobbet på fredagen var det bestämt så jag frågade om jag fick följa med.
Efter allt slit och släp de sista veckorna tyckte faktiskt JAG att JAG är värd det!
Så inte nog med det så kollade jag med en av mina äldsta vänner om jag fick komma och hälsa på...
Och det passade! Vilken lycka, återigen, JAG tycker att JAG är värd lite vardagslyx...
Det är inte samma sak om man har en trevlig kväll hemma med vänner. Det är ju helt underbart på sitt vis men att få åka bort och sova borta är något som iaf jag behöver nån gång ibland.
Sist det hände berodde det på att jag jobbade borta, så det här är väl första gången nånsin som jag faktiskt följer ett infall och åker iväg när jag får tillfälle.
Självklart så krockar det med lite andra kuligheter här hemma och det verkar som att några är besviken på att jag åker men jag gör sällan nånting som jag själv verkligen vill och såna tillfällen dyker heller inte upp bara så där i mitt liv.
Så den här gången gör jag som jag själv vill och gör en vän glad och några andra besvikna.
Varför ska jag behöva få dåligt samvete, vi har ju hela sommaren på oss att göra roliga saker här hemma. Jag har ju dessutom snackat med granntjejen så hon kommer kunna sitta barnvakt hos oss i sommar....

Låt mig bara få smälta allting och landa...


Det har ju hänt en del tråkigheter här i Sandviken också.
En kille krockade med sin mc och dog mitt i stan.
Jag kände honom inte men det räcker att jag känner hans frus bästa vän för att det ska komma så nära inpå så att det känns jobbigt.
Jag är så otroligt tacksam över vad jag har och att min man kommer hem efter jobbet varje dag.
Synd att hemska saker måste hända för att jag och väldigt många andra ska tänka de tankarna men det är väl så det fungerar.
Mina tankar går till hans fru och deras barn.
Jag tänker även på min vän som ska behöva gå igenom när en nära vän går bort och ändå orka stödja sin vän som mist sin livskamrat.
Jag önskar all styrka till dem som sitter i denna hemska situation och att de ska orka med allt.
Det finns inget att säga som kan få nånting att bli bättre men jag vill ändå att de ska veta att så många tänker på dem.
Här kommer mina starkaste önskningar till er.


Alla har vi våra med och motgångar.
Varje motgång känns så klart jobbig för den som just då går igenom den.
Motgångar går inte att jämföra, ingen kan dömma om vem som har det värre än nånannan.
Ibland känner man att det inte kan bli värre än det är, det är då det blir värre.
Varje människa måste ta sitt eget ansvar över att göra det bästa av sin situation.
Man har rätt att beklaga sig och medkänsla kostar inget fårn människor omkring oss.
En del människor gillar inte medlidande eller att man tycker synd om dem medan andra gärna vill bli lite daltade med.
Kanske kan man inte påverka sin egen situation, kanske orkar man inte.
Men blir man erbjuden hjälp så är det bara upp till människan att bestämma sig för att ta emot den eller inte....

Jag erbjuder mig om och om igen till nära och kära och mindre kära också för den delen:-)
Jag vill att de ska veta att jag finns men sen är det upp till dem att ta ett beslut som är bra för dem.
Jag tar inte illa upp om jag inte behövs, det är ju bara bra.
Men om jag sedan får höra en massa gnäll om att de inte har något som helst stöd då kan jag fundera vad jag egentligen är värd.

INGEN är mer värd än någon annan.
Ingen är "finare" än nån annan, vi sitter i samma båt!


Förvirrad, lättad, lycklig, stressad, trött, förväntansfull och nöjda Ida säger godnatt