FruHumla

Har mått rätt bra ett längre tag nu.
Tänkte att kanske håller mitt skal på att växa tillbaka och göra mig mindre sårbar.
Jag tänkte fel.
Har haft en så himla bra helg. Har haft många bra veckor på jobbet men framförallt har jag mått bra hemma nu när jag inte behöver plugga för en stund.
Alltså pluggande gjorde ju inte så att jag mådde dåligt utan det tog bara en massa av min tid som jag nu kan göra annat med.
Men idag utan egentlig anledning så kom den där förbannade ångesten över mig, fan va ledsen jag blir.
Till ingen nytta så förstördes en alldeles underbar helg.
Jag säger som Emilia; ORKA!!
Det var en olycklig omständighet som gjorde det, jag skyller inte på någon. jag blir bara ledsen av att det ska behöva komma.
Varför är allt så komplicerat? Orka liksom....

Ska se den slutet på en otäck film nu, sen ska jag väl sova och hoppas på att solen tittar fram imorrn annars så gör det inget. Jag orkar inte bli nedslagen av lite regn, det finns värre saker att irritera sig på....
Soom att jag har ont i öronen och har frossa. Jag hoppas att det bara har att göra med könslorna så att inte jag också får vad det nu är som Emilia har.


Sist men absolut inte minst vill jag gratulera min underbara lilla bäbis Celine som alldeles nu precis 23.56 blev två år på riktigt.
Det är såna här kvällar som jag bara längtar efter att få ytterligare ett barn, få känna den glädje man känner när den lilla skrynkliga varelsen kommer ut och mår bra.
Jag kommer ihåg den där natten när hon kom, först nös hon, sen fick hon hicka och dessutom lät hon som en gnäggande liten häst.
Underliga underbara unge.
Jag älskar mina barn som blir så stora.

Det blir en midsommarblogg för groggen fick jag igår och somnade kvart över nio tillsammans med Celine.
Idag har varit en jättetrevlig dag som vi har hunnit med massor utan att stressa.
Svärfar och Kicki kom på fm mellan 10 och 12, vilket var kul osm bara den. Inte så ofta vi hinner träffa dem och bara sitta å tjatra.
Sen kom Maja och Matte helt apropå och följde med till Holmen.
Blev så glad över att de valde att komma till oss fast de hade en massa annat på schemat också.
Love you babes:-D

Efter att vi hade dansat runt midsommarstången iförd fleecejacka och gummistövlar, ätit korv och fiskat i fiskdammen, spelat på chokladhjulet och förlorat så åkte vi hem och svidade om och for ut till Fredriks farmor och farfar i deras stuga.
Bara älskar att umgås med Fredriks kusiner, Krille och Emelie och hennes kille Peter. Jag kan aldrig sluta skratta. Galningar!
Emelie hade satt ihop en tipsrunda med frågor som höll på att knäcka huvudet på flera av oss:-D
Tur man var nykter*tsss*

Månadens mest puckade kommentarer fälldes under denna trevliga fest och tyvärr kan jag inte låta bli att bli lite upprörd över så fruktansvärt idiotiska kommentarer.
Tur att man vet allt när man är 50+ och nåt slags sjuksköterska, dessutom om barn som man aldrig träffat förr:-O
Och inte vet nånting om hur jobbigt de har haft med resor till sjukhuset mitt i nätterna osv.

Scenario 1
Jag: Måste nog åka hem strax så att ungarna kan få sina mediciner innan de slocknar helt.
Tant: Varför ska de ha mediciner, man ska inte ge i onödan
Jag: Men de är ju astmabarn så de behöver sina mediciner.
Tant: Vaddå?? Det hörs ju inget!!
Fredrik: Då ska du höra henne i natt om hon inte fått medicin.
(Jag ser på tanten, hon är helt oförstående, hon tycker vi är dum i huvudet)
Jag: Missar vi några doser så hamnar vi på barn!
(Hon tycker fortfarande att vi är idioter och tittar bort)
Ja vad säger man?? Nu har Celine fått sin medicin och hostar ändå som en galning.
Och Emilia äter ju pencillin, alla vet väl att man blir bra på några dagar med det men att man ändå måste äta upp hela kuren??

Senario 2
Samma Tant, samma mamma.
Vi berättar om att Celine fått gatukritor eftersom hon ändå ritar överallt så känns det bättre om hon ritar ute på gatan där man kan spola bort det med vatten.
Tant: Vi lite äldre ser det där som klotter!
Jag: men det går ju bort med vatten, i regnet eller med slang!
Tant: Det där är inkörsporten till att klottra ner stan...
Jag: det där tror jag inte ett dyft på.
La ner diskussionen, jag var faaaan på väg att resa mig och gå.

Fredrik tycker att jag är skittöntig som hänger upp mig på såna saker men HALLÅ!!
Kärringen jobbar som distriktssköterska!!!
Stackars de satar som kommer dit med sina sjuka barn...

Om nån släkt råkar läsa detta så ber jag om ursäkt att jag blir irriterad men är man full så kanske man inte ska lägga sig andras barns hälsa så hårt, jag bad inte om några råd och vet faktiskt vad som är bäst för mina barn.

Veckans rikspucko!

Imorrn blir det nog ett riktigt ståhej:-)
Mamma och pappa kommer väl på fm nån gång och mormor och morfar, Fredriks bror med familj kommer på lunch.
Tänker göra pajer med sallad till hade jag tänkt. Undrar just hur många vi faktiskt blir*?!*
Ska ju hinna göra tårta också, det blir med vaniljkräm, jordgubbar och Marabou mjöölkchoklad summeredition med jordgubbar i*mmmm* Provade en liten midsommartårta idag och det blev ju rackarns gott!
Funderar just om jag kommer behöva göra som Jesus med tårtan....Ja ni vet, få ett bröd att räcka till alla:-D
Men det löser sig säkert!
Nu ska jag slå in presenterna och kolla in vad frysen har att erbjuda till morrondagens lunch.
Tack alla som varit med och gjort den här regninga kalla midsommaren till en i raden av mysiga och trevliga midsomrar!

Love you all!

 

Ja hej och hå, vilket jäkla liv man har...

Pappa har blivit så himla mycket bättre än han varit på flera år!
Underligt egentligen men han har hittat nån gnist en stund igen.
Det blev klart idag att han kommer behöva opereras och han har gått med på det nu när han hunnit utvärdera för och nackdelarna och vi har hunnit ge honom lite perspektiv på det hela.
Jag sa rakt ut, fast på ett snällt sätt, att nu när han mår så himla mycket bättre så är han ju dum om han inte fixar till den där lungan. Så nu ska han göra som jag sagt:-o känns ju lite underligt att ha nånting att säga till om där*hihi*

Jag har pluggat värre än värst sista veckorna, genomlevt halva helvetet med provs om var svårare än jag nånsin kunnat föreställa mig. Trodde verkligen att jag låg i riskzonen för IG på kemiprovet men hade väl ändå lyckats pricka in det viktiga i frågorna och fick G.
Biologiprovet gick däremot lite bättre än jag väntat mig men det berodde väl på att jag hade kemiprovet i bakhuvudet. Så idag har jag haft betygssamtal och fick VG i båda kurserna, absolut inget jag förväntade mig när jag började läsa!
I kemin låg jag verkligen på gränsen men efter ett litet muntligt förhör så kände läraren att han kunde motivera ett VG, det kändes som en befrielse.
I biologin har jag varit mer jämn så efter att vi snackat om några lite mindre bra provresultat så tyckte även hon att jag var värdig ett VG:-D
SÅ nu är det lite sommarlov från skolan å sen kör vi igen andra veckan i augusti...Just nu känns det bra att det kommer så fort på så att jag inte tappar nåt.

Jag har fått jobba en hel del, det känns jättebra och jag är verkligen glad över att ha fått chansen....
Jag har fått åka med många olika tjejer vilket jag tycker är trevligt.
Visst är jag lite trött men efter sista veckornas race så är det inte konstigt.

Jag har velat få barnen till att sova borta en helg väldigt länge nu men det har liksom inte passat med förkylningar och andra saker.
Så i helgen är det dax!!
Fredrik skulle ut med jobbet på fredagen var det bestämt så jag frågade om jag fick följa med.
Efter allt slit och släp de sista veckorna tyckte faktiskt JAG att JAG är värd det!
Så inte nog med det så kollade jag med en av mina äldsta vänner om jag fick komma och hälsa på...
Och det passade! Vilken lycka, återigen, JAG tycker att JAG är värd lite vardagslyx...
Det är inte samma sak om man har en trevlig kväll hemma med vänner. Det är ju helt underbart på sitt vis men att få åka bort och sova borta är något som iaf jag behöver nån gång ibland.
Sist det hände berodde det på att jag jobbade borta, så det här är väl första gången nånsin som jag faktiskt följer ett infall och åker iväg när jag får tillfälle.
Självklart så krockar det med lite andra kuligheter här hemma och det verkar som att några är besviken på att jag åker men jag gör sällan nånting som jag själv verkligen vill och såna tillfällen dyker heller inte upp bara så där i mitt liv.
Så den här gången gör jag som jag själv vill och gör en vän glad och några andra besvikna.
Varför ska jag behöva få dåligt samvete, vi har ju hela sommaren på oss att göra roliga saker här hemma. Jag har ju dessutom snackat med granntjejen så hon kommer kunna sitta barnvakt hos oss i sommar....

Låt mig bara få smälta allting och landa...


Det har ju hänt en del tråkigheter här i Sandviken också.
En kille krockade med sin mc och dog mitt i stan.
Jag kände honom inte men det räcker att jag känner hans frus bästa vän för att det ska komma så nära inpå så att det känns jobbigt.
Jag är så otroligt tacksam över vad jag har och att min man kommer hem efter jobbet varje dag.
Synd att hemska saker måste hända för att jag och väldigt många andra ska tänka de tankarna men det är väl så det fungerar.
Mina tankar går till hans fru och deras barn.
Jag tänker även på min vän som ska behöva gå igenom när en nära vän går bort och ändå orka stödja sin vän som mist sin livskamrat.
Jag önskar all styrka till dem som sitter i denna hemska situation och att de ska orka med allt.
Det finns inget att säga som kan få nånting att bli bättre men jag vill ändå att de ska veta att så många tänker på dem.
Här kommer mina starkaste önskningar till er.


Alla har vi våra med och motgångar.
Varje motgång känns så klart jobbig för den som just då går igenom den.
Motgångar går inte att jämföra, ingen kan dömma om vem som har det värre än nånannan.
Ibland känner man att det inte kan bli värre än det är, det är då det blir värre.
Varje människa måste ta sitt eget ansvar över att göra det bästa av sin situation.
Man har rätt att beklaga sig och medkänsla kostar inget fårn människor omkring oss.
En del människor gillar inte medlidande eller att man tycker synd om dem medan andra gärna vill bli lite daltade med.
Kanske kan man inte påverka sin egen situation, kanske orkar man inte.
Men blir man erbjuden hjälp så är det bara upp till människan att bestämma sig för att ta emot den eller inte....

Jag erbjuder mig om och om igen till nära och kära och mindre kära också för den delen:-)
Jag vill att de ska veta att jag finns men sen är det upp till dem att ta ett beslut som är bra för dem.
Jag tar inte illa upp om jag inte behövs, det är ju bara bra.
Men om jag sedan får höra en massa gnäll om att de inte har något som helst stöd då kan jag fundera vad jag egentligen är värd.

INGEN är mer värd än någon annan.
Ingen är "finare" än nån annan, vi sitter i samma båt!


Förvirrad, lättad, lycklig, stressad, trött, förväntansfull och nöjda Ida säger godnatt