Tårar rinna ut för kind...
Tårar!
Tacksamhetstårar?
Kankse spänningar som släpper?
Nervositet inför kommande vecka, mycket att göra...
Bygga upp ny mur och nytt mod, känner mig naken
Brände allt på ett kort
Känslobakfylla?!
Tårar rinna utför kind
Lycka, besvikelse, förhoppningar
Det är tur att kärlek är blind
Rädsla för besvikelse
Rädsla för misslyckande
Våga hoppas
Min tur att ha medvind??
Plötsligt händer det!
Och då händer det ordentligt.
Ja jösses vad det händer just nu. När jag berättar för mina kompisar vad som hände mig eller nån jag känner dagen innan så känner jag att jag skulle behöva dra av 40% av dramat för att det ens ska låta sanningsenligt. Hur ofta är det så? Ofta är det väl så att man kan lägga på 40% för att förstärka det roliga och då hoppas jag för övrigt att dem som känner mig vet att jag inte gör det för att LJUGA utan mer för att underhålla. Är det viktiga fakta så skulle jag inte göra så men asch jag tror dem flesta förstår och dem som inte gör det är samma människor som inte förstår svart humor och sarkasm, vilket jag tycker är ett socialt handikapp!
Ja hur som helst så har det hänt rätt mycket och även om det inte händer mig så bryr man sig ju om andra så det är väl inte helt konstigt om man inte räcker till i hjärnan emellan varven.
Idag slår alla rekord.
På väg in till Gävle för att gå på anställningsintervju får jag se en märklig olycka då pilsnerbilen kört rakt över en korsning å ner i diket på andra sidan. Det måste ha gått fort på Hagaströms lilla avfart från riks 80 när den dundrat så där rakt över vägen, stackars Spenrups långtradare:-P
Ja så var jag på anställningsintervu, jag var ju nästan inne på att tacka nej om jag blev erbjuden. Det kändes för tungt att ta åt mig att jobba hela sommaren heltid när jag har omtentor hängande över mig men så kommer jag in och träffar denna förtjusande dam. Altså jag tror verkligen att jag har valt rätt utbildning för jag känner mig så hemma när jag kom in i deras bakre. Förtjusande Marianne gick direkt på formaliteterna, hon ville nästan bara kolla så att adressen stämde så att hon kunde skicka hem kontraktet:-O:-O Jag blev helt ställt, var tvungen att ta upp att jag inte kunde jobba alla 40 timmarna, berätta hur kluven jag varit sista veckan hur gärna jag vill men hur svårt det känns att binda upp sig när skolan känns så viktig. Hur orolig jag känner mig för att spärr-reglerna ska ändras så att jag inte får komma ut på praktiken. Det har pratats om att man inte ska få ha några tentor släpandes innan praktiken.
Hon förstår....hon förstår mig! Hon vill att jag ska jobba hos dem, hon säger- vi behöver dig. Det får vi lösa! Du får egenvårdutbildningen så att du kan ta hand om egenvårdskunderna. Jag smälter, frågar igen om det går att ordna lite luft i schemat, om de tar mig som jag är, tvekar en sekund men kan inte säga nej undrar om jag kommer kunna vara ledig några dagar i rad för att åka på semster till min syster...Måste tänka på familjen, förtjusande Marianne säger att det är bäst för dem i juli...JULI=) så jag har en vecka semester bokad utan att få höra djupa suckar och kommentarer om att man inte kan ha semster när man är sommarvikarie. Men Marianne förstår, hon säger att jag får samma lön som en apotekstekniker, deras lön suger:-P Jag svarar att ja det är vad jag hade förra sommaren....när jag städade. Marianne tycker inte att man kan ha lika lön som när man städar hon höjer lönen med 2 kr timmen, ja för mig spelar det ingen roll, det är gesten som rör mig. Hon pratar om nya datasystem och att dem hoppas att jag...JAG ska kunna hjälpa dem med att komma igång, va? Är det min ansökan hon läst? Jo men dem är gamla rävar, jag är ju ung å förstår sånt där bättre, hahha, jo jag tackar jaa!
Hon ska skicka kontrakt och beställa rock, jag blev anställd på stående fot å det känns fantastiskt. Jag har nog valt rätt branch, en branch som vill ha sunda värderingar och nån som bryr sig om människor i kring sig. Dem vill ha MIG=)
Förutom min apoteksteknikerlön+ 400 kr i månaden får jag massor av erfarenhet och ett försprång i nästa termins kurser, hallelulja, det är det bästa!
Är rädd att jag kommer få ångra det här när tentorna ska skrivas i höst men jag ska verkligen försöka, jag tror jag kan klara det.
Efter att jag har fått mig ett jobb åker jag till symaskinsaffären med min döda symaskin, travar in, mäter underbara symaskinsmannen....Jag piper ut jag tror den är död! Han sätter kontakten i väggen och den går som ett böss-skott som han sa. :-O:-O Vaaaa?! Den har inte rört en fena på 4 månader, den behövde en biltur eller var det handpåläggning?? Han rör lite på sladden, hittar ett glapp, den där kontakten byter du själv...
Solen skiner, jag skiner, berättar att jag inom en timme denna fredagmorron har fått ett jobb som jag aldrig trodde jag skulle få eller kunna ta och sedan återuppstår min symaskin. Underbara symaskinsmannen ler med hela ansiktet, säger att det får man ju verkligen inte höra varje dag. Jag tror nästan han tänker bjuda på kaffe*haha* Känner att det här är min lucky day!
Åker vidare fixar ärenden, åker till fantastiska Jay för att träffa hennes bäbis, söta lilla William...blir tvungen att åka hem efter 1,5 timme, gråa molnet från igår börjar torna upp sig i magen, måste ta tag i det.
Har haft problem med handledaren för förra kursens labrapport. Inga mailsvar, efter många påtryckningar återlämning några dagar innan nästa deadline med kryptiska kommentarer som är omäjliga att tolka, omöjligt att göra rätt. Rätta nåt som inte är fel, det är svårt när man inte får tag i den som avgör vad som är rätt=(
Har fått mailsvar från överhuvudet men inte från handledaren. Överhuvudet tycker att det inte alls är bra det jag berättar, han lovar att fixa men Ida är för arg måste få reda på idag hur jag ska göra. Jag ringer labchefen, är arg, försöker hålla tonen men talar om att jag är ruskigt arg, att jag känner mig kränkt. Han svarar lamt vad vill du ska hända?? VA!!!?:-O Jag vill ha tag i människan så jag vet hur jag ska göra, jag vill inte ha deadline samma dag som obligatoriska föreläsningar, dagen efter tenta. Det är vansinne, att vänta över tv åveckor på att få tillbaka en rapport med kommentarer som varför tog du bort det där? sätt tillbaka, jo för att hon i förra rättningen hade sagt att det skulle flyttas:-O
Jag får svar från överhuvudet att jag inte ska oroa mig, han ska se till att allt fixas...Jag blir lättad, gråter, gråter mycket. Så besviken men ändå lättad. Kan inte släppa, vet ju fortfarande inte vad jag ska göra med skiten jag fick på mail.
Får telefonsamtal att labchefen, han har läst rapporten, den är godkänd! Vad hände med alla kommentarerna, fick jag rätt helt plötsligt?
Jag fick en ursäkt, det kändes bra, det var den som betydde mest. jag hade kunnat rätta rapporten om det behövts det var inte det jag försökte komma undan.
Ska ha möte med överhuvudet på tisdag, det har tagits på allvar när jag säger att jag känt mig kränkt och ignorerad, pratad över huvudet på...inte bara jag, flera andra också. Det är kanske bra ibland att lacka ur, dem behöver få veta!
Nu är jag trött å smått tom, känner mig som efter att man tränat hårt i flera timmar. Det tar energi kan jag säga, känslor, både bra och dåliga känslor, dem tar energi. Nu är det läggdax, hoppas på nyladdade batterier när jag vaknar imorrn...
Trevlig Valborg till er alla, slutet gott allting gott!
CIAO!
Ja jösses vad det händer just nu. När jag berättar för mina kompisar vad som hände mig eller nån jag känner dagen innan så känner jag att jag skulle behöva dra av 40% av dramat för att det ens ska låta sanningsenligt. Hur ofta är det så? Ofta är det väl så att man kan lägga på 40% för att förstärka det roliga och då hoppas jag för övrigt att dem som känner mig vet att jag inte gör det för att LJUGA utan mer för att underhålla. Är det viktiga fakta så skulle jag inte göra så men asch jag tror dem flesta förstår och dem som inte gör det är samma människor som inte förstår svart humor och sarkasm, vilket jag tycker är ett socialt handikapp!
Ja hur som helst så har det hänt rätt mycket och även om det inte händer mig så bryr man sig ju om andra så det är väl inte helt konstigt om man inte räcker till i hjärnan emellan varven.
Idag slår alla rekord.
På väg in till Gävle för att gå på anställningsintervju får jag se en märklig olycka då pilsnerbilen kört rakt över en korsning å ner i diket på andra sidan. Det måste ha gått fort på Hagaströms lilla avfart från riks 80 när den dundrat så där rakt över vägen, stackars Spenrups långtradare:-P
Ja så var jag på anställningsintervu, jag var ju nästan inne på att tacka nej om jag blev erbjuden. Det kändes för tungt att ta åt mig att jobba hela sommaren heltid när jag har omtentor hängande över mig men så kommer jag in och träffar denna förtjusande dam. Altså jag tror verkligen att jag har valt rätt utbildning för jag känner mig så hemma när jag kom in i deras bakre. Förtjusande Marianne gick direkt på formaliteterna, hon ville nästan bara kolla så att adressen stämde så att hon kunde skicka hem kontraktet:-O:-O Jag blev helt ställt, var tvungen att ta upp att jag inte kunde jobba alla 40 timmarna, berätta hur kluven jag varit sista veckan hur gärna jag vill men hur svårt det känns att binda upp sig när skolan känns så viktig. Hur orolig jag känner mig för att spärr-reglerna ska ändras så att jag inte får komma ut på praktiken. Det har pratats om att man inte ska få ha några tentor släpandes innan praktiken.
Hon förstår....hon förstår mig! Hon vill att jag ska jobba hos dem, hon säger- vi behöver dig. Det får vi lösa! Du får egenvårdutbildningen så att du kan ta hand om egenvårdskunderna. Jag smälter, frågar igen om det går att ordna lite luft i schemat, om de tar mig som jag är, tvekar en sekund men kan inte säga nej undrar om jag kommer kunna vara ledig några dagar i rad för att åka på semster till min syster...Måste tänka på familjen, förtjusande Marianne säger att det är bäst för dem i juli...JULI=) så jag har en vecka semester bokad utan att få höra djupa suckar och kommentarer om att man inte kan ha semster när man är sommarvikarie. Men Marianne förstår, hon säger att jag får samma lön som en apotekstekniker, deras lön suger:-P Jag svarar att ja det är vad jag hade förra sommaren....när jag städade. Marianne tycker inte att man kan ha lika lön som när man städar hon höjer lönen med 2 kr timmen, ja för mig spelar det ingen roll, det är gesten som rör mig. Hon pratar om nya datasystem och att dem hoppas att jag...JAG ska kunna hjälpa dem med att komma igång, va? Är det min ansökan hon läst? Jo men dem är gamla rävar, jag är ju ung å förstår sånt där bättre, hahha, jo jag tackar jaa!
Hon ska skicka kontrakt och beställa rock, jag blev anställd på stående fot å det känns fantastiskt. Jag har nog valt rätt branch, en branch som vill ha sunda värderingar och nån som bryr sig om människor i kring sig. Dem vill ha MIG=)
Förutom min apoteksteknikerlön+ 400 kr i månaden får jag massor av erfarenhet och ett försprång i nästa termins kurser, hallelulja, det är det bästa!
Är rädd att jag kommer få ångra det här när tentorna ska skrivas i höst men jag ska verkligen försöka, jag tror jag kan klara det.
Efter att jag har fått mig ett jobb åker jag till symaskinsaffären med min döda symaskin, travar in, mäter underbara symaskinsmannen....Jag piper ut jag tror den är död! Han sätter kontakten i väggen och den går som ett böss-skott som han sa. :-O:-O Vaaaa?! Den har inte rört en fena på 4 månader, den behövde en biltur eller var det handpåläggning?? Han rör lite på sladden, hittar ett glapp, den där kontakten byter du själv...
Solen skiner, jag skiner, berättar att jag inom en timme denna fredagmorron har fått ett jobb som jag aldrig trodde jag skulle få eller kunna ta och sedan återuppstår min symaskin. Underbara symaskinsmannen ler med hela ansiktet, säger att det får man ju verkligen inte höra varje dag. Jag tror nästan han tänker bjuda på kaffe*haha* Känner att det här är min lucky day!
Åker vidare fixar ärenden, åker till fantastiska Jay för att träffa hennes bäbis, söta lilla William...blir tvungen att åka hem efter 1,5 timme, gråa molnet från igår börjar torna upp sig i magen, måste ta tag i det.
Har haft problem med handledaren för förra kursens labrapport. Inga mailsvar, efter många påtryckningar återlämning några dagar innan nästa deadline med kryptiska kommentarer som är omäjliga att tolka, omöjligt att göra rätt. Rätta nåt som inte är fel, det är svårt när man inte får tag i den som avgör vad som är rätt=(
Har fått mailsvar från överhuvudet men inte från handledaren. Överhuvudet tycker att det inte alls är bra det jag berättar, han lovar att fixa men Ida är för arg måste få reda på idag hur jag ska göra. Jag ringer labchefen, är arg, försöker hålla tonen men talar om att jag är ruskigt arg, att jag känner mig kränkt. Han svarar lamt vad vill du ska hända?? VA!!!?:-O Jag vill ha tag i människan så jag vet hur jag ska göra, jag vill inte ha deadline samma dag som obligatoriska föreläsningar, dagen efter tenta. Det är vansinne, att vänta över tv åveckor på att få tillbaka en rapport med kommentarer som varför tog du bort det där? sätt tillbaka, jo för att hon i förra rättningen hade sagt att det skulle flyttas:-O
Jag får svar från överhuvudet att jag inte ska oroa mig, han ska se till att allt fixas...Jag blir lättad, gråter, gråter mycket. Så besviken men ändå lättad. Kan inte släppa, vet ju fortfarande inte vad jag ska göra med skiten jag fick på mail.
Får telefonsamtal att labchefen, han har läst rapporten, den är godkänd! Vad hände med alla kommentarerna, fick jag rätt helt plötsligt?
Jag fick en ursäkt, det kändes bra, det var den som betydde mest. jag hade kunnat rätta rapporten om det behövts det var inte det jag försökte komma undan.
Ska ha möte med överhuvudet på tisdag, det har tagits på allvar när jag säger att jag känt mig kränkt och ignorerad, pratad över huvudet på...inte bara jag, flera andra också. Det är kanske bra ibland att lacka ur, dem behöver få veta!
Nu är jag trött å smått tom, känner mig som efter att man tränat hårt i flera timmar. Det tar energi kan jag säga, känslor, både bra och dåliga känslor, dem tar energi. Nu är det läggdax, hoppas på nyladdade batterier när jag vaknar imorrn...
Trevlig Valborg till er alla, slutet gott allting gott!
CIAO!
